Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Osorgin: Den ryska litteraturen av i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständigt underkastade förändringar, och straffen
kunna gå ut över dem som tyckts vara de mest
laglydiga och lojala. Just nu ha till exempel
vänsterorienterade författare, vilka ingått i
kommunistiska partiet, anklagats för trotzkism.
Skriftställarnas verksamhetsfält är sålunda
ytterligt strängt begränsat, men de löpa lika
stora risker om de avhålla sig från att
framträda. Det finns endast en lösning: att söka
förbindelser med inflytelserika personer som
skjutits fram på politiska ledarposter — men
vad morgondagen för med sig är ovisst. Ett
annat ofta använt medel är att i pressen ge
uttryck åt sin fullständiga botfärdighet och
samtidigt utlämna verkliga eller inbillade
gelikar. Dylika botgörarbrev publiceras nästan
dagligdags.
Sådan är den tragiska ställningen för
sovjetförfattarna, bland vilka det finns så många
rika talanger. Den ryska litteraturen skulle
kunnat gå en glänsande epok till mötes, tack
vare det skiftande liv detta jättelika, nydanade
land bjuder, med en befolkning som genom
revolutionen väckts till nytt medvetande. Den
kinesiska muren mellan SSSR och Europa har
också hämmat utvecklingen, utestängt den unga
generationen från europeisk kultur och hållit
den i okunnighet om yttervärlden, om livet
i demokratiska länder, om länder vilka inte
fallit under diktatur.
Slutledningen är klar; mot
emigrantlitteraturens naturliga tillbakagång står den
lamslagna sovjetlitteraturen, vars utveckling
hejdats av det politiska förtryckets ytterligheter.
Det återstår för optimisterna att hoppas, att
detta förtryck inte kan vara evigt och att det
som nu gror en gång skall skjuta skott och
återge den ryska litteraturen dess forna plats.
Varje ren optimism är inte grundad på fakta
och förutsättningar utan på den mänskliga
naturens lyckliga förmåga att hoppas för
hoppets egen skull, tro i trons namn och älska
snarare det åtrådda än det verkliga. I varje
fall är detta det enda som ingen diktatur
kan beröva en fritt tänkande människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
