Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Cornell: I morgondagens skugga - Anmälda böcker - Huizinga, J., I morgondagens skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK CORNELL
icke på ett slutgiltigt sätt låter oss begripa
innebörden i fjortonhundratalets egendomliga
situation.
Då Huizinga givit sig in på den moderna
tidsanalysens vanskliga område, medför han
givetvis sin kulturhistoriska utrustning. Men
han hai ingen överdriven tro på det historiska
vetandets förmåga att hjälpa oss till rätta
i nutidsproblemens labyrint. Han prövar en
serie historiska analogier men förkastar dem
alla. Ingen av de stora
omvälvningsperio-derna i historien, varken övergången från
antiken till medeltiden eller brytningen mellan
senmedeltiden och reformations- och
renässanstidevarvet uppvisar tillräcklig likhet med
vår egen tid för att kunna tjäna som
utgångspunkt för upplysande jämförelser. Och
detsamma gäller det samhälleliga jordskred,
som den franska revolutionen för
etthundrafemtio år sedan betydde. Ingenstädes finner
Huizinga det möjligt att ösa någon visdom,
som kunde hjälpa oss att förstå vår egen
situation.
Man kan här emellertid fråga, om den
historiska analogien förverkligar den bästa
metoden för utnyttjandet av det förflutnas
lärdomar. Här upprullar sig en fråga som är
av alltför stor räckvidd för alt kunna på något
djupgående sätt belysas utan långa
utläggningar. Liksom man för att förstå en enskild
människa försöker bilda sig en föreställning
om det vi kalla hennes karaktär, så kan man
givetvis tala om något liknande även hos de
historiska subjekten, de sociala grupperna,
folken, perioderna. Det är sådana och likartade
iakttagelser, som ligga bakom även Huizingas
fint utbildade analyseringsförmåga. Emellertid
är han mera praktisk historiker än teoretiker,
vilket å ena sidan skyddar honom mot
överdrivna och absurda konstruktioner, men å andra
sidan utsätter honom för faran av oklar eller
missvisande uppfattning av vissa tankegångar
och företeelser, till vilka vi strax återkomma.
Man följer Huizingas framställning med
nöje och man måste beundra den sympati, som
han förmår att inlägga även i sina bittraste
kritiker. Man erfar en känsla av trygghet vid
bevittnandet av hans redliga bemödanden att
verkligen förstå idéer, riktningar och
sammanhang. Skänker han oss ofta ett odelat nöje
genom sina träffande analyser, så vinner han
oss på alla punkter genom sitt varmhjärtade
deltagande med allt det han skildrar.
Hätskhet och agitation äro bannlysta i den stilla
atmosfär, som breder ut sig över Huizingas
tankevärld. Han är den tillbakadragne lärde,
som befinner sig ovan vimlet och med en
djupt bekymrad men dock förhoppningsfull
min betraktar världens underliga gång.
En samlad bild av den kulturella
situationen och dess svårigheter är det Huizinga
vill ge oss. Väl går han till väga med stor
försiktighet, då han låter en mängd skiftande
områden passera under sina kritiska ögon.
Stoffet är emellertid för stort och
behandlingen alltför koncentrerad. Analyserna stå
icke på samma nivå över hela linjen. Många
gånger måste vi beundra hans förmåga att
träffa det väsentliga, i andra fall skjuter han
lika uppenbart över målet. En viss fara ligger
redan i själva försöket att teckna en
helhetsbild av kulturen. Man frestas därvid att
alltför lätt finna något likartat och gemensamt
i företeelser, som kanske icke alls äro uttryck
för samma tendens, att jämställa
levnads-områden, som egentligen måste betraktas från
helt olika synpunkter. Huizinga har ej helt
kunnat undgå dessa svårigheter. Man inser
icke alltid sambandet mellan de föregivna
kristecknen och man saknar först och främst
ett särskiljande mellan omgestaltningen av de
yttre villkoren å den ena sidan och
människornas sinnelag och tänkesätt å den andra.
Men Huizinga har icke velat ge någon
uttömmande skildring. Hans framställning är av
mera rapsodisk art, han nöjer sig med att sätta
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
