Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Cornell: I morgondagens skugga - Anmälda böcker - Huizinga, J., I morgondagens skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK CORNELL
även på en vetenskaplig kongress. Huizingas
uttolkning därav i antilogisk riktning synes
ganska svår att förstå. Därmed skola
naturligtvis de antilogiska tendenserna ingalunda
förnekas. Men frågan är, om de få anses så
negativa, som Huizinga menar. Äro de
upp-lösningstendenser, ägnade att bringa
förstörelse och kaos i kunskapens värld, äro de
utslag av samma krafter, som lett till
söndersmulandet av våra moraliska föreställningar
och till inflationen av de estetiska värdena?
Sammanskådandet av skilda kulturföreteelser
under en och samma synvinkel är ett farligt
företag och det synes mig, som om Huizinga
just härigenom letts in på ett falskt spår. Vi
kunna bortse från, att hans egen inställning
långtifrån är uteslutande logisk, då han till
exempel icke sällan indrager kristet religiösa
synpunkter i resonemanget. Viktigare är, att
hans grundsatser äro omöjliga att
upprätthålla inom de humanistiska
specialvetenskaperna. Jag citerar Huizingas huvudsats:
”Om livet icke kan fattas med logiska
begrepp (vilket var och en måste medge) då
tillkommer ordet diktaren, om mer skall
uttryckas än den logiska uppfattningen förmår.”
Har Huizinga månne icke förväxlat en
fordran på framställningens logiska
följdriktighet med en fordran på det framlagda
stoffets tankemässighet. Man behöver inte gå
till ”livsfilosoferna” för att finna belysande
exempel. Huizingas egna kulturskildringar
sådana som ”Medeltidens höst” skulle
omöjliggjorts, om han upprätthållit en fordran av
denna art. Hans framställning vore inte bara
död och stel utan även innehållslös, om han
inte förmått sätta sig in i och ge oss del av
de skildrade personernas känsloliv. Stoffet är
ju i detta fall icke tankemässigt och därtill
kommer, att sättet för dess framläggande
ingalunda är uteslutande logiskt. All humanism
vore i själva verket omöjlig under de angivna
förutsättningarna. Men härtill kommer, som
nyss framhållits, att Huizinga i
”livsfilosofien” även inbegriper andra företeelser, som
icke höra dit. Den så kallade existensfilosofien
kämpar på två fronter, den står i motsättning
såväl till ”livsfilosofien” som till den äldre
rationalismen. Den utgår visserligen icke från
det abstrakta men behöver därför icke anses
som en irrationalism. Den grundar sig på det
konkreta tänkandet, ur vilket ju även det
abstrakta tänkandet utgår. Hur orätt Huizinga
har i sitt fördömande av det ”existentiella”
betraktelsesättet framgår kanske bäst av en
konfrontation med den därmed sammanhängande
psykologien. Denna söker nämligen, i enlighet
med det arv den mottagit av sin store
föregångare Dilthey, framför allt betrakta
människan i hennes helhet, och den kan därför
sägas vara en vetenskaplig form av det litet
amatörmässiga studium av mänskliga
karaktärer, som utgjort ett viktigt led i all god
historieskrivning. Många historici och
kultur-historici, till vilka vi gärna vilja räkna
Huizinga, ha utvecklat en beundransvärd
förmåga att intuitivt fatta de historiska
personernas karaktär, men att deras intuition skulle
vila på solidare fundament än den
”existentiella” psykologiens målmedvetna strävan blir
nog icke lätt att bevisa.
Utan tvivel är det berättigat att rikta
kritiska anmärkningar mot ”livsfilosofien”, men
man får inte glömma, att den också har stora
förtjänster. Den har ju bland annat vänt sitt
intresse mot det under tvåtusen års
filosoferande nästan konsekvent förbisedda
känslolivet. Och dock ha långtifrån alla filosofer
varit livsfrämmande stofiler. Vetenskapen har
trängt igenom ytterst komplicerade problem
på oändligt många områden, men det hör
ännu 1937 till god vetenskaplig humanistisk
ton, att stå som ignorant inför det emotionella
livets företeelser. Kan detta vara rimligt?
Ligger här icke till äventyrs i stället en brist
i vår kultur. Huizinga sätter ett visst
har
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
