Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Cornell: I morgondagens skugga - Anmälda böcker - Huizinga, J., I morgondagens skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I MORGONDAGENS SKUGGA
moniskt förhållande som fordran för att det,
vi kalla kultur, skall finnas. Kan man icke
tala om brist på harmoni, då ett viktigt
mänskligt område så totalt försummats. Och är icke
denna försummelse skulden till att många
historiska och nutida sociala och personliga
problem förbli oförstådda. Huizinga ger oss
själv ett exempel, då han i sin utmärkt
träffande analys av den aktuella moraliska
situationen stannar utan att draga de sista
konsekvenserna av sina utläggningar. Han
visar på ett mycket intressant sätt icke blott
att de moraliska föreställningarna blivit
fullständigt förstörda och så gott som bortsopade,
men också att trots detta moralen lever kvar
i det praktiska handlandet med ungefär
oförminskad styrka. De, som ha trott sig kunna
förstöra moralen genom att uppvisa det
ohållbara i dess lärosatser, ha sett sina
förhoppningar bli fullkomligt gäckade. Vi handla
alltjämt på samma sätt, som man gjorde på den
tid de moraliska satserna voro levande och
oantastade. Vi äro måna om samma sorts
anseende för heder och tillförlitlighet,
människokärlek, vänfasthet och så vidare.
Möjligen kunde någon invända, att på det sexuella
området stora förändringar inträtt. Men även
här är det framför allt uppfattningen, som
undergått den stora omvandlingen,
handlandet är icke så förändrat, som man i allmänhet
föreställer sig. Så som Huizinga skildrat den
aktuella situationen: en moral, som fortlever
trots raserandet av de logiska grundvalarna,
ger den oss ett klart bevis — om nu ett sådant
skall behövas — på att livets företeelser icke
grunda sig på och icke kunna förstås utifrån
logiska fundament. Den logiskt formulerade
motiveringen, lärosatserna och symbolerna äro
för moralen blott mer eller mindre
användbara stöttepinnar, som den kan undvara utan
att själv undergå någon förändring. Moralen
har i själva verket helt andra grundvalar,
nämligen ett komplex av till stor del sociala
känslor. Dessa äro tydligen i vår tid alltjämt
fullkomligt levande och fungera lika effektivt
trots frånvaron av logisk legitimering.
Moralens emotionella förankring är tydlig
nog. Förnekandet härav leder bara till tom
formalism. Man kan inse detta utan att taga
ställning till emotionalismen i dess mera
utpräglade, till och med världsfamnande form,
sådan den genomförts av Max Scheler, den
mest geniale av senare tiders alla
moralfilosofer. I vårt sammanhang är det fråga om
mycket enklare iakttagelser, som ingalunda
gjorts bara i vår tid. Redan Paulus delade ju
denna uppfattning, vilket framgår av hans
välkända ord i Romarbrevets andra kapitel:
”När hedningarna, som icke hava lagen, av
naturen göra det lagen bjuder, så äro dessa
(ehuru de icke hava lagen) sig själva en
lag” etc.
Ställer man sig på rationalistisk
ståndpunkt, vilket bland annat betyder, att man av
tänkandet fordrar restlös klarhet, då framstå
alla onöjaktigheter, luckor och dunkla
punkter, vilka trots allt vidlåda den mänskliga
kunskapen, som en sorts absoluta
obegripligheter, och man blir faktiskt hänvisad att taga
språnget över till religionen, som ensam
(ehuru med allt annat än rationella medel)
kan övervinna alla bristfälligheter.
Rationalismen utgår från att allt kan eller bör begripas.
Då den stöter på omöjligheter, kan det
inträffa, att den söker hjälp hos religionen, som
egentligen är dess antipod. En sådan betydelse
har i många fall våra dagars onekligen
markerade religiösa renässans. ”Livsfilosofien”,
”existensfilosofien” och likartade riktningar,
vilka ha större intresse för tankepsykologi än
för abstrakt logik, äro mera medvetna om
tänkandets konkreta funktion och dess
oundvikliga begränsning. Anspråk på total logisk
genomlysning av allt kunna här ej
uppkomma och därför ej heller någon frestelse
att för utfyllandet och övervinnandet av
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
