Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Cornell: I morgondagens skugga - Anmälda böcker - Huizinga, J., I morgondagens skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK CORNELL
logiska luckor och svårigheter söka sitt stöd
hos religionen. Ligger det icke i flykten till
religionen av denna anledning (alltså på
grund av tankens svårigheter och kunskapens
otillräcklighet som världsförklaring) en
missuppfattning av religionen och dess väsen. Är
religionen verkligen ens till någon betydande
del kunskap och världsförklaring? Hur den
bäst bör förstås må nu icke bli föremål för
en analys. Men vare sig man däri vill se
människans strävan mot det gudomliga eller, mera
begränsat uttryckt, ett sökande efter något,
som äger värde för livet som totalitet, så är
det tydligt att de relativt irrationalistiska
tankeriktningarna ha vägen till en förbindelse
åt detta håll tämligen öppen för sig, under det
att den för rationalismen i själva verket är
stängd. I vårt sammanhang är det kanske
angelägnast att konstatera att ”livs”- och
existensfilosoferna aldrig äro frestade att i
religionen se en suppleant för vetenskapen, som
träder in på de punkter, där denna misslyckats
och förtvivlar om möjligheten att lösa sina
problem. Rationalismens bankrutt visas med
drastisk tydlighet av att den, såsom också
Huizinga ger oss prov på, i vissa fall tager
tron som kunskapsgrund, samtidigt som den
icke vill erkänna känsloreproduktionernas
betydelse och ofrånkomlighet för
uppfattningen av personer, levande eller historiska.
Huizinga ser mycket väl, att det är
rationalismen, som misskrediterat och till slut
förintat de moraliska normerna. Han förväntar
sig icke heller från det logiska tänkandets sida
skapandet av en ny moralisk lärobyggnad
utan synes ställa sitt hopp till den kristna
religionen. Och det måste erkännas, att tecken
icke saknas, som tyda på att utvecklingen
kommer att gå denna väg. Men man kan tvivla
på att det blir till gagn för moralen, då dess
satser i detta fall al Itj ämt komma att stå i strid
med den logiska tanken och därför städse
riskera dess kritik. En annan väg utgöres av
ett mer eller mindre direkt och medvetet
studium av de emotionala fakta, som utgöra
moralen, och ett därpå grundat försök att skapa
symboler och motiveringar, ägnade att
förtydliga de moraliska känslorna och stärka deras
ställning. Den på så sätt vunna legitimeringen
av moralen äger åtminstone fördelen av att
vara oåtkomlig för rationalistisk kritik.
Situationen är emellertid icke så enkel, och man
måste kanske dela Huizingas bekymmer. Vår
tid har nämligen en bestämd aversion mot
moraliska satser. Även om sådana skapades på här
angivet sätt, skulle de ha svårt att slå igenom
hos de nu verkande generationerna. Stora
kretsar leva ännu i föreställningen om att ha
gjort rent hus med hela moralen. Man menar
sig icke blott ha raserat de gamla symbolerna
och den kodifierade läran, man anser sig också
ha avfärdat själva moralen och avslöjat den
som vidskepelse. Även om Huizinga visat, att
moralen fungerar ungefär som förut, är det
dock alldeles klart, att det förefinns både
ovilja och oförmåga till skapandet av nya
moraliska normer eller symboler.
Mot slutet av sin framställning kommer
Huizinga in på litteraturens och konstens
förhållanden. Han observerar särskilt
tendenserna till att överge förnuft och natur. Dessa
ha tidigare företrätts av kubismen och
futu-rismen och fortsättas nu av surrealismen.
Oavsett att denna icke spelar någon större roll
måste man opponera mot att dess abstrakta
formspel sättes i samband med
”livsfilosofien”. Icke heller får man taga
expressionism och surrealism som samma sak.
Huizingas uppfattning förryckes även här av
hans programmatiska och för en
kulturhistoriker onödiga kampställning mot
”livsfilosofien”. Detta är så mycket mer att
beklaga, som hans bok innehåller oändligt
många värdefulla och träffande iakttagelser,
som säkert hade kommit ännu bättre till
sin rätt utan denna rationalistiska grundsyn.
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
