Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Croce, Benedetto, Europas historia under 1800-talet, anmäld av Bo Enander - Utländsk litteratur - Wassermann, Jakob, Olivia - Katz, H. W., Die Fischermanns - Selinko, Annemarie, Ich war ein hässliches Mädchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTLÄNDSK LITTERATUR
der mången gång till invändningar, men hans
arbete är kanske just därför en så
stimulerande läsning. Att i dessa diktaturernas och
de ”auktoritära” staternas tid få ta del av
hans humanistiska förkunnelse, är även det en
njutning och vederkvickelse. Den ”frihetens
religion”, till vilken han bekänner sig,
utmynnar i en appell: ”En historisk framställning,
som bottnar i den liberala tanken, kan icke ens
i sina praktiskt-moraliska följdsatser besluta
sig för att genomgående förkasta och fördöma
dem, som tänka och tro annorlunda. Dess
enda budskap till likasinnade är: Arbeta efter
den linje, som är uppdragen i denna
framställning, med hela er personlighet, varje dag,
varje timme, och i allt vad ni har för händer.
Hav tillit till den gudomliga försynen, som vet
mer, än vad vi enskilda göra och arbetar
tillsammans med oss, inom oss och ovan oss. Ord
som dessa, vilka vi ofta hört och uttalat som
unga kristna och i vårt kristna liv, höra
liksom andra från samma källa till frihetens
religion.” Bo Enander
Utländsk litteratur
Olivia av Jakob Wassermann. Neue Biicher.
Zürich 1938.
Det är ingen tillfällighet att denna roman, som
fullbordades år 1916 och nu grävts fram ur
Wasser-manns litterära kvarlåtenskap, aldrig
offentliggjorde’. under författarens livstid. Wassermann skrev
boken under det deprimerande intrycket av sina
världskrigserfarenheter och var antagligen medveten
om att den icke kunde räknas till hans mognaste
och starkaste arbeten. Historien om den
överkänsliga, sylfidiskt sköna flickan Olivia, som råkar in
under en av livet förbittrad, överintellektuell
misan-trops ödesdigra inflytande, och vars svåra själsliga
störningar först försvinna då hon blir verksam som
hjälpande och uppoffrande sjuksköterska i
världskriget, är alltför mycket ”litteratur”. Den
desillusionerade skeptikerns slutliga omvändelse till
Gud, hans återuppvaknande till livet och det
spirande kärleksförhållandet mellan den från sin
besatthet frälsta kvinnan och hennes ur
förtrollningen lösta demon verka helt och hållet
omotiverade. Romanen bär alla tecken på halvfärdighet,
och det kan icke kallas särdeles förtjänstfullt att
från manuskripthyllornas mörker ha släpat ut den i
offentlighetens ljus.
Dio Fischermanns av H. W. Kat z. Allert de
Lange. Amsterdam 1937.
Det var ett lyckligt grepp av de tyska
skriftställarnas skyddsförbund i Paris att tilldela denna
roman av en obekant ung tysk det nyinstiftade
Heinrich Heinepriset. Man lär här känna en klok
och originell berättare, full av melankolisk
kännedom om det judiska folkets lidandesväg,
exemplifierat i den rörande och symboliska historien om en
polskjudisk familj från en ständigt
pogrom-hotad trakt, som under världskrigets första dagar
flyr för de framvällande kosackhorderna. Hur
typisk och full av chaplinaktig tragikomik är
icke den älskvärde olycksfågeln Jossel
Fisch-manns odyssé! Han utvandrar till det förlovade
landet Amerika för ‘att tillkämpa sig och de
sina en människovärdig existens, försöker sedan i
panik hjälpa dem fast han själv är hjälplös, blir
misstänkt för spioneri och sändes slutligen,
halvblind och med hjärt- och lunglidande, som
kanonföda till fronten, en fäderneslandets försvarare utan
fädernesland. Denna jagberättelses vemodiga
barndomsminnen ha fullständigats och utvidgats med
andra ögonvittnens utsagor till ett poetiskt,
humoristiskt, färgrikt helt som t. o. m. i de mest tragiska
scenerna är fritt från alla hatkänslor. Romanen bär
med rätta ett citat ur Victor Hugos ”Les
Misé-rables” som motto: ”Så länge okunnighet och
elände finnas på jorden kunna sådana böcker som
denna icke vara utan sin nytta.”
Ich war ein hässliches Mädchen av Annemarie
S e 1 i n k o. Zeitbild. Wien 1937.
En liten kärleksroman för damer. Det är en högst
förtjusande ful flickas beslutsamma kamp för att
göra sig gällande och bli vacker som här med
den verkliga förmågans lätthet och säkerhet skildras
av den intelligenta tjuguåriga debutförfattarinnan
Annemarie Selinko. I en av alkohol inspirerad
sinnesstämning ger en (alldeles förträffligt tecknad)
österrikisk Noel Coward den fula ankungen
impulsen till hennes metamorfos, och om än denna
förvandlingsprocess går genom dyrbara
skönhets-instituts och ofrivilliga hungerkurers tortyrer, genom
smärtsamma besvikelser och emotionella
förvecklingar, så uppväger det slutliga resultatet dock all
den energi som nedlagts. Hur få streck behöver icke
författarinnan för att realistiskt och känsligt teckna
de olikartade personerna och miljöerna! Man läser
den lilla romanen i ett svep, intresserad, road,
rörd och full av respekt för den unga
wien-författarinnans smak och kultur.
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
