Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Utländsk litteratur - Vervoort, Pieter, Ein paar Stiefel laufen zum Himmel - Kolb, Annette, Festspieltage in Salzburg - Körmendi, Franz, Die Sündigen - Sieburg, Friedrich, Neues Portugal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTLÄNDSK LITTERATUR
Ein paar Stiefel laufen zum Himmel av Pieter
Vervoort. Kösel-Pustet. München 1937.
Det är rättare sagt två par stövlar vilkas vandring
”till himlen” beskrives i denna romantiska
reseskildring: den rhenländska skriftställaren Pieter
Vervoort spatserar nämligen i sällskap med sin
maka under ett halvt år tvärs genom
Danmark, Sverige och Norge upp till lapparnas
himmelska nejder. Författarens längtan till Norden var
ingalunda betingad av konjunkturerna: den
slumrade i denna pilgrims bröst sedan åtminstone tre
årtionden tillbaka, sedan hans första barndomsdagar,
då han samtidigt som han lärde sig läsa svärmiskt
förälskade sig i namnet ”Trondhjems” sagoklang.
Barndomsdrömmarnas föreställningar överträffades
av verkligheten, och förälskelsen endast tilltog efter
mötet med idolen. Pieter Vervoort låter sig inte
påverkas av vad hemlandsregeringen påbjuder; de
svarthåriga och mörkhyade norska
vikingaättling-arna stöta honom sålunda inte alls ur några
rassynpunkter. Han slösar superlativ på de mest
olikartade skandinaviska naturfenomen: så har enligt
Pieter Vervoort Danmark de vackraste brevbärarna
i världen, Sverige de vackraste kvinnorna och
poliserna, Oslo den vackraste kyrkogården. På några
veckor såldes i Tyskland åttatusen exemplar av
denna bok, som därmed säkerligen vunnit otaliga
proselyter åt entusiasmen för norden.
Festspieltagc in Salzburg av Annette Kol b.
Albert de Lange. Amsterdam 1937.
Under tre på varandra följande år — 1934, 1935
och 1936 — har den bayerska författarinnan Annette
Kolb skyndat från sin exil i Frankrike till
festspelen i Salzburg. Hon skildrar nu i älskvärt
nyckfulla kåserier en finsmakares intryck från dessa
resor och från sitt uppehåll i den österrikiska
konstens Mekka. Hon är en svårmodig betraktare,
som icke ens i njutningens extas undslipper en
förkänsla av den hotande katastrof, som senare blivit ett
faktum. Varje återseende med denna stad är för
henne en oförutsedd och lyckliggörande gåva, varje
skilsmässa ett smärtsamt avskedstagande med den
rädda frågan: finns det ännu nästa år detta Salzburg,
där de konstutövande utväljas efter vad de förmå
åstadkomma och icke efter ”renheten” hos sina anor?
Dessa hennes små dagboksanteckningar,
improvisationer och reminiscenser äro fyllda av den
oemotståndliga charm som utmärker alla denna egensinniga
författarinnas arbeten. Läsarens intresse för jakten efter
fribiljetter och damfrisörer har Annette Kolb
betydligt överskattat; hennes kulinariska tips äro
där
emot mycket sakkunniga, och ingen salzburgfarare
kommer att ångra om han följer dem.
Die Sündigen av Franz Körmendi.
Bermann-Fischer. Wien 1937.
Denne ungerske skriftställare har icke förgäves
läst Dostojevski och James Joyce och deras
lärjungar. Hans senaste, mycket tjocka roman över-,
bjuder den ryske mästaren i fråga om kvalfull,
beklämmande och hopplös tragik, och de anglosaxiska
förebilderna i fråga om minutiös detaljskildring. Det
är svårt att motstå frestelsen att hoppa över en och
annan sida av den trögflytande berättelsen, och
hoppar man av experimentella skäl måste man
konstatera, att man varken därigenom tappar bort
sammanhanget i handlingsförloppet eller i övrigt går
miste om mycket. Ofta upprullar författaren en
och samma scen flera gånger efter varandra utan att
väsentligt förändra dem eller den synpunkt ur vilka
de betraktas, och hans mikroskopiska bilder sakna
ofta varje konstnärlig motivering. Tvivelaktigheten
hos begreppen skuld och förlåtelse utgör bokens
kardinalproblem, och om än Körmendis lösning
knappast kan kallas tillfredsställande, så är den
dock tämligen ovanlig. En industriman från
Budapest, en överkultiverad, neurotisk stackare som
övergivits av sin hustru och förtärs av längtan efter
henne, känner sig skyldig till hennes frivilliga död
och tror sig sona sin skuld genom att påtaga sig
ett brott som begåtts av en ung man som blivit
mördare mot sin vilja. Hur mycket talang har icke
förslösats på denna föga uppbyggliga roman!
Neues Portugal av Friedrich Sieburg. Socie-
täts-Verlag. Frankfurt a. M. 5:80 RM.
Friedrich Sieburg har rest till Portugal och skrivit
ner sina intryck i en liten volym. Man läser med
behållning särskilt de partier, som skildrar Portugals
ärorika förflutna — de stora geografiska
upptäckterna, färderna till Indien o s. v. Att portugiserna
yvs över dessa minnen finner man naturligt. Sieburg
låter förstå, att ministerpresidenten-diktatorn Salazar
gör stora ansträngningar att få folket medvetet om
dc stora minnenas förpliktelser. Till vilket syfte
detta sker utsägs inte närmare, och överhuvudtaget
får man inte någon klarhet om Salazars djupaste
syften, trots att förf, ägnar flera kapitel åt denne
politiker. Vi har blivit lite trötta på turister, som
kommer hem från landet det eller landet det och
med andan i halsen meddelar, att den eller den
diktatorn förstår att ”hålla ordning” i landet och
för övrigt älskas av hela folket. Sånt verkar så
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
