Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yrjö Hirn: Mitt bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YRJÖ HIRN
intresserade sig för konst och litteratur lika
livligt som för sitt fackämne, och jag har
stiftat många av mina första litterära
bekantskaper — framför allt bland franska och
italienska författare — i böcker, som lagts åt
sidan vid den stora försäljningen eller icke
hade funnit några köpare vid den. Det behöver
icke sägas att dessa rester av mig bevaras med
omsorg. Men jag sätter likväl än större värde
på några böcker som särskilt för min räkning
hade förvärvats av honom, som var min förste
lärare och som, när allt går omkring, mer än
någon senare lärare har påverkat min
studieriktning. Jag var endast tio år då han dog,
men jag var det enda barnet, varför jag drog
fördel av hans vägledning i långt högre grad
än det varit möjligt i en större familj. Det må
lämnas oavgjort hur mycket den äldre av oss
var road av de böcker han satte i mina
händer; men jag vet att inga ord kunna vara
alltför stora för att motsvara tjusningen hos den,
som första gången fick känna hur böcker
kunna öppna utsikter mot en rikare och vidare
värld än den närmaste omgivningens.
Det är en brist i mitt bibliotek att där icke
bevaras just de böcker, genom vilka denna
uppenbarelse blev åvägabragt. Det var en serie
om sex häften i duodesformat, Sagobibliotek,
som åren 1873—75 utgavs på Askerbergs
förlag. De små skrifterna ha aldrig råkat under
mina ögon sedan de försvunnit vid en av de
många flyttningarna. Men jag minns livligt
deras utseende och innehåll och all den
folkliga romantik, med vilken de voro bräddade:
”Vigolais, riddaren med hjulet”, ”Robert
af Normandie”, ”Svanriddaren”, ”Sagan om
konung Eginhard i Böhmen”, ”Katharina af
Heilbronn” och framför allt seriens förstling,
folkböckernas folkbok, riddarromanen över
alla andra, ”Heymonssönerna”, med Reynaud
de Montauban och den listige trollkarlen
Malagis och den trogna hästen Bayard! Allt
detta gav näring åt en sjuårings fantasi, och
det var något att tära på ända till dess, vid
tioårsåldern, raden av Walter Scotts romaner
drog in med ”Ivanhoe” som den första.
Även Walter Scott-serien saknas i min
samling, icke därför att den förkommit, utan
därför att den, jämte största delen av den
historiska litteraturen, har fått sitt hem hos min
son, som tagit den historiska forskningen i arv
efter sin farfar. Vid denna överföring har jag
emellertid undantagit tvenne verk, ett svenskt
och ett franskt, vilka betytt alltför mycket för
mig under mina uppväxtår för att jag skulle
ha hjärta att skiljas från dem. Det svenska
arbetet är K. E. Kindblads ”Handbok i
Svenska Historien för ungdom och menige
man”, som under åren 1849—59 i fyra band
utkom i Stockholm. En anteckning på
titelbladet upplyser om att min far som
sextonåring fått de då utkomna delarna i julgåva
år 1856. Sedan dess ha tre generationer
inhämtat sina första kunskaper i Sveriges historia
ur den gamla handboken, som i mitt hem,
måhända med orätt, blivit föredragen framför
alla senare, mer vetenskapliga och litterärt
högre stående behandlingar av ämnet. Vi ha
alla fängslats av Kindblads folkliga, konstlöst
sakliga skildring; men vad mig angår tror jag
att jag mottagit ännu starkare intryck av de
naiva litografierna — helsidesplanscher tryckta
hos Salmson — som illustrera alla de
dramatiska momenten i Sveriges historia.
Som bilderbok betraktad överträffas
Kindblads historia likväl av det franska verket.
Henri Bordiers och Édouard Chartons
”His-toire de France d’après les documents
origi-naux et les monuments de Fart de chaque
époque” (Paris 1859—60, två volymer stor
oktav) är en bok, vilken gott tål att jämföras
med många moderna publikationer. I en del
avseenden kunde den till och med tjäna som
ett mönster för dem, vilka i vår tid ägna sig
åt att popularisera vetenskapliga
forskningsresultat. De båda utgivarna — den ene var
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
