Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Zilliacus: Källan och krukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄLLAN OCH KRUKAN
Men skulle hon till slut oss vända ryggen
och draga sina färde, lämna kvar
alltmera fulhet, växande förflackning,
står ett dock fast: att hon skall återkomma.
Om icke förr så i den fjärran stund,
som hägrar någonstans i framtidstöcknet,
då hela denna vår maskinkultur
med all sin bråte restlöst rostat ner,
och blott en jättehög av skrot och slagg
är allt som återstår och vittnar om
teknikens makalösa underverk —
flygplan och radio och krigsmaskiner
av aldrig skådad, sagolik fulländning.
Orörda skogar, sjöar, floder, berg!
Då blickar mänskligheten sig omkring,
ett bam på nytt, i storögd, klarögd undran,
och jublar stilla över allt som gror —
en nyfödd värld som drömmer frisk och sval
i gryningsdager och i morgondagg.
Och åter ser en man på drejarskivan
en enkel, ädel amfora bli till.
2. — B. L. M. 1938. V.
X
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
