Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elmer Diktonius: Veikko, liten slaktardräng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VEIKKO, LITEN SLAKTARDRÄNG
modern var enda pigan i huset med stök från
arla till särla var det i pappas svans han
stultade och vid pappas sida han stod; också
när det slaktades. I fähuset fick han ej gå
när korna klubbades, för där var ont om rum,
men det var kanske lika roligt att titta när
man skar av strupen på den fjättrade baggen,
så bloden i en skummig ström sprutade i sån.
Och när pappa flådde svinen och tjuren där
dom hängde vid sparren framför bastudörren
— ja, där fanns något storståtligt att glo
på; där måste man skratta — dom såg så
olevandes klumpiga ut. Och mens ingen tittade
åt det hållet stack man sin lilla hand i
bunkarna och karen och lekte kurlurr med de
lustiga inälvorna, som glittrade i mångahanda
färger. Och drömde på natten om vad man
sett på dagen.
Han vet ej hur det kom sig, men plötsligt
en morgon, där han stod med yxan i handen
bland brosk och senor mitt i blodens
blå-söta lukt och flugor och de andras flåsröda
ansikten — då gick det runt i skallen på honom
och han svimmade, och när han vaknade till
sans och såg allt i samma skick kring sig och
de andras hånfulla blickar, då ville han ej
mer. Han spydde där han låg, spydde så
magens botten sög sig fast vid munnen, spydde
ur sig all slakt, allt kött, all blod på jorden,
raglade till omklädningskyffet, slängde,
trampade sina blodiga trasor i en vrå och rusade
sin väg. Han visste ej, han liksom vaknade
i bussen, måste spy i bussen igen, likvit
i ansiktet, och spydde igen, och
sidopassage-raren muttrade om idioter som med våld ska
med bussar, fast dom vet att domses magar
inte tål. Men han visste inte, bara for, visste
ej vart, om han hade respengar i fickan, men
där fanns gräs, o, massor av gräs och skogar
och vatten, och de doftade som med en ny
lukt och molnen luktade som vore de
nytvät-tade, och man for, bara for; bort.
— Det skulle allt roa en att veta, sade
Veikko senare, var man egentligen hamnade
och hur det gick med betalningen, för som jag
minns hade jag blott ett par mark i fickan
och hela dan räckte den där färden, resan
långt bort. Som i en dröm minns jag att nån
hygglig människa, om man eller kvinna vet
jag ej, förde mig hem till sig och att jag fick
potatisgröt med filbunke och sov i en liten
farstukammare som luktade så underligt gott;
ja, många månar efter min resa — så kallade
Veikko alltid sin omvändelse — doftade allt
som inte påminde om det grymmas lukt (det
grymma var hans slaktarlevnad) så mjukt och
rent. Men på morronkröken knackade förstås
en poliskonstapel på stugdörren, för man
trodde nog att jag var virrig i skallen och
hade rymt nånstansifrån, men när konstapeln
med varsamma blickar började fråga efter
hemort, födelseår och sånt där hade jag repat
mig så mycket att jag sansat och saktmodigt
kunde svara och berätta att jag sku hemåt,
som ju meningen också var. Och han tog mig
visst på orden, för han lät mig löpa följande
dag efter att ha ringt till länsmannen i
hemsocknen och försåg mig med biljett, men
manade att nästa gång låta bli att supa opp
respengarna och svina ner bussen, för det var
hans syn på den sortens kunder.
Utifrån betraktad tillhörde Veikkos
hemkomst icke det grannaste slaget, där han smått
underligt leende trädde in i stugan utan
kappsäck och huvudbonad — de misstänkte visst
också att han råkat ut för en liten olycka
i hjärnkontoret. På frågan vad som förde
honom dit svarade han ”eljes bara” och på
övriga frågor ungefär i samma stil, men lugn
och sansad var han, och tjänstvillig, annat
kunde man ej påstå, och genast första dagen
högg han köksveden och bar vattensån med
huspigan, som trätt i den avlidna moderns
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
