Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lauri Viljanen: Ödemarken och trädgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAURI VILJANEN
ÖDEMARKEN
OCH TRÄDGÅRDEN
Ett kapitel nyare finsk litteraturhistoria
Aleksis Kivi är den moderna finska
litteraturens ljuskälla och oöverträffliga
utgångspunkt, detta emedan det livsverk han skapade
blev så obeskrivligt fascinerande i sin rikt
fasetterade mångsidighet. ”Kivi” betyder sten.
Och sällan har väl en liknelse varit riktigare
än i detta fall bibelns ord om: ”Den sten, som
byggningsmännen förkastade, han har blivit
en hörnsten.” Under diktarens livstid
beundrade man näppeligen enhälligt något annat av
hans verk än enaktaren ”Lea”, en dramatisk
dikt med bibliskt ämne genomsyrad av hög
humanitetsidealism. Senare såg realismen under
sina kampår i honom först och främst den
frodige och uppriktige verklighetsskildraren
i romanen ”Sju bröder”, vid vars sida
Runeberg kom att verka konventionell och
föråldrad. Men Kivi besjöng också romantikens
fj ärrlängtan och framför allt annat var han
en humorist av renässansmustig kraft. Då
hundraårsminnet av skaldens födelse begicks
1934, påvisade professor V. A. Koskenniemi
i sin till jubileet publicerade, ytterst intressanta
monografi, hurusom Kivi i själva verket
väsentligen var en det klassiskt goetheska
humani-tetsidealets tolk och som sådan stod Runeberg
mycket nära.
Kort sagt: Aleksis Kivi, denna enastående
360
företeelse, tillförde den historiskt efterblivna
finska litteraturen många tidsåldrars anda och
arv. Men viktigast av allt blev att hans
strålande rika diktning småningom fullständigt
gick Finlands folk i blodet. Något som också
blev uppenbart under sekelminnets festligheter.
Den finska realismen, under vår litteraturs
åttiotal, har en i hög grad nordisk, närmast
norsk prägel. Brändes och Ibsen utövade ett
avgörande inflytande på Minna Canth, en
mer bastant än förfinad diktarpersonlighet,
som dock begåvats med ett kraftigare
dramatiskt temperament än knappt någon finsk
författare efter henne. Hela den ryktbara, socialt
betonade författarfalang, vilken benämndes
”Det unga Finland” eller ”Päivälehtigruppen”,
emedan den till en början växte upp kring
tidningen Päivälehti, nu Helsingin Sanomat,
existerar inte mer. Dess sista företrädare,
San-TERI Ivalo, skaparen av den finska historiska
romanen på realistisk botten, avled i fjol. ”Det
unga Finlands” mest representative författare
var Juhani Aho, som under ett tidigare skede
formade sin stil efter den franska
naturalismens förebilder. Till sitt innersta väsen var
han dock en prosalyriker, som snart kom att
verka kolossalt på det finska språkets
utveckling. Det säges att det var Aho som lärde
Fin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
