Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lauri Viljanen: Ödemarken och trädgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDEMARKEN OCH TRÄDGÄRDEN
professor i Åbo. Till en början utbildade han
sig i den franska parnassens skola, senare kom
antiken att betyda mycket för honom. Han är en
fin och djup elegiker, nattens, dödens och
ödeskänslans pessimistiska sångare. Hans filosofiska
världsbild, som organiskt vuxit fram, hägnad
av lyriska antiteser som ”hjärtat och döden”,
”elden och askan”, förlänar hans diktning dess
tjusande egenart. Koskenniemis poetiska språk
är fast och klart, men en smula monotont.
I hans senare lyrik bryta ljusare tongångar
fram i Heidenstams och Goethes anda. Den
sistnämnde har Koskenniemi ägnat en varm och
klok biografi. En klassiskt human lyrikertyp,
sin egen personlighets byggmästare, var även
den i frihetskriget stupade Juhani Siljo. Hans
etiskt betonade, särskilt av Ibsen påverkade
diktning är formellt rätt sträv och karg och
i hög grad inspirerad av sådana motsatser som
askes och livshunger, livslängtan och
ensamhetskänsla. För ett nyare släkte står hans
ynglingagestalt omstrålad av ett det skönaste skimmer.
Efter storstrejken 1905 bröt en ny naturalism
fram i litteraturen. Orosmolnen skockade sig på
den politiska himlen, den inre jäsningen, som
grep starkt omkring sig i alla samhällslager,
öppnade nya inblickar för författarna, när det
gällde folkets lynne och levnadsförhållanden.
Man kan gott säga att det var ett inre tvång,
som drev mången bemärkt skriftställare att
avkläda sitt folk dess runebergska helgdagsdräkt.
Den känslige men oj ämne Ilmari Kianto
skildrade i sina mest betydande böcker, i ”Det
röda sträcket” och i romanen om torparen
Josef, den nästan primitiva befolkningen i sin
fattiga hemtrakt Kainuu i norra Karelen.
Bägge romanerna präglas av ursprungligt
saftig fräschör, uppblandad med hjärtlig
medkänsla och humor. Joel Lehtonens utveckling
är i hög grad karakteristisk. Den patetiske
romantikern förvandlades småningom till en
skeptisk livsbetraktare och lugn epiker. Hans
mäktiga endagsroman ”Ödemarkens barn” hör
till den finska folklivsskildringens märkligaste
konstskapelser. Lehtonens visuellt gnistrande
färgbegåvning och mustiga skämtlynne, som
mognat i Rabelais’ skola, få en nästan att
glömma, att ”Ödemarkens barn” dock är en
bok om illusionernas förvittring. Ett stramare,
mer tragiskt grepp visar hans senare roman
”Zakris Kukkelman, en fattig bolsjevik”. Ännu
bittrare, nästan Swiftmässig verkar hans sista
jätteopus, den filosofiska pikareskromanen
”Andarnas kamp” med dess skildringar från
efterkrigstidens Finland fram till Lappoåren.
Till sennaturalismens finaste konstnärer hör
Maria Jotuni. Hennes novellistik har en
egendomligt dov och ristande grundton. Några av
hennes frodiga lustspel, i synnerhet ”Mannens
revben”, kunna räknas till den nyare finska
dramatikens spelbaraste alster. Hennes
psykologiska realism betjänar sig vanligen av den
sammanträngda och antydande novellformen.
Hon söker livssanningen i ursprungliga eller
halvkultiverade själar, och det tragiska motiv
hon ser i livets kärna skildrar hon på ett sätt,
som griper läsaren som om det vore fråga om
en själv.
Den redan till tradition utbildade
folklivs-skildringen fick uppleva en ny episk-lyrisk
renässans i F. E. SillanpäÄs gestalt. Som
författare är han ju redan högt skattad i
Skandinavien, och i fråga om honom vill jag endast
fästa uppmärksamheten vid en sak, som mig
veterligen i svensk litteraturkritik inte påpekats
av någon annan än av Anders Österling.
Visserligen är Sillanpää det finska bysamhällets
skildrare, ja, man kan säga dess fina
morfo-log, men vi beundra honom också för hans
allmänmänskliga inställning. Ty han hör till dem,
som öppnat våra ögon och lärt oss betrakta
livets tilldragelser på ett nytt och för oss
tidigare okänt sätt. Han har satt jordens barn och
deras små strävanden mot en hisnande kosmisk
bakgrund, framställt dem som en del av allivet
och sålunda skapat en vid och högvälvd
atmo
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
