Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P. O. Barck: Brev från Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN FINLAND
kantig och torftig, men den har fasthet och en
undertryckt värme. Konflikten gäller en
officers kamp mellan plikten och den personliga
känslan. Hans trettonårige son har fallit i
fiendens händer och han får ett ultimatum:
antingen utrymma sin ställning eller prisge
sonen åt hämnden. Han offrar då sig själv
för att rädda sonen och undgå att bryta sin
officersed. I nattens mörker smyger han sig
över till fiendens läger och bjuder sitt liv för
sitt barn. Samtidigt som gossen når de vita
linjerna faller fadern för de rödas kulor.
Historisk bakgrund har också Lauri
Pohjan-PÄÄs ”Kesäyön laulu” (Sommarnattens sång),
vilken är en annan av de åtta inlösta
prisromanerna. Den tillhör närmast den art av
kulturromaner, som debattörerna i ”Pidot Tornissa”
efterlyste. Författaren skildrar en prästsons
utveckling från ofärdsåren under ryska tiden
fram till Finlands självständighet. Men det är
inte teckningen av huvudpersonen som är det
intressanta i boken, utan den miljö som omger
honom och de problem som möta honom. Det
är ett mycket tacksamt (och av våra
författare alltför sällan utnyttjat) stoff som Lauri
Pohjanpää här beskattat. Man beklagar bara
att han i sin människoskildring inte förmått
tränga så djupt att romanen hade vuxit till
ett verkligt konstverk.
Av de övriga prisböckerna kan man
ytterligare nämna Artturi Leinonens ”Yrjänän
emännän synti” (Yrjänähustruns synd), som
genom sitt innehåll väckt en diskussion, som
inte endast rört bokens konstnärliga
kvalifikationer. Huvudpersonen är en ung och
självmedveten kvinna, som inte fått barn i sitt
äktenskap men beslutar skaffa gården en
arvinge genom äktenskapsbrott. Man har gjort
invändningar mot den psykologiska
trovärdigheten i teckningen av denna kvinnogestalt, men
ingen har kunnat förneka att boken är skriven
av en begåvad författare. Vidare har vi
Tyyne-Maija Salminens ”Kolmen naisen talo” (Tre
PENTTI HAANPÄÄ
kvinnors hus), där tre kvinnor — mor, dotter
och dotterdotter — skildras inför en avgörande
vändpunkt i sitt liv. Författarinnan har
tidigare skrivit ett par proletärromaner, som äro
rätt torra och gottköpsnaturalistiska. Nu har
hon gjort en själsstudie, som trots den något
teatraliska inramningen i form av en eldsvåda
visar att hon kan bemästra mera krävande
uppgifter.
Slutligen får man inte glömma Pentti
HaanpäÄs prisbok, ”Syntyykö uusi suku”
(Födes ett nytt släkte), där en hemkommen
gammal amerikafarare är huvudperson. Pentti
Haanpää är en av de mest begåvade och
genom sin sociala radikalism också mest
omstridda författarna i nyare finsk litteratur. Men
för hans skildringar från de fattiga folklagrens
liv eller för hans tendentiösa etsningar — han
har skrivit en ganska kufisk bok om finskt
militärliv — bör man inte glömma hans
tidigare noveller, där han framträtt som en
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
