Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P. O. Barck: Brev från Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN FINLAND
rande rad romaner. Hennes nya bok har av
den auktoritativa finska kritiken fått många
lovord. Aini Nuolivaara omnämnde jag i mitt
förra brev på grund av det första pris hon
vann i den finska kvalificeringstävlan för den
stora internationella romanpristävlingen med
romanen ”Paimen, piika ja emäntä” (Vall-
flickan, pigan och bondhustrun). Den nya
boken är en fortsättning på denna. Människo-
skildringen är rätt ytlig, men miljöteckningen
är utomordentligt levande och fängslande.
Boken ger en intressant inblick i en bondgårds
dagliga liv under självhushållningens tider.
En intressant debut var ELVI SINERVOS
novellsamling ”Runo Söörnäisistä” (Dikt om
Sörnäs). Novellerna ge bilder av livet i Hel-
singfors” arbetarstadsdel. Men Elvi Sinervo
excellerar inte i alldaglig naturalistisk typ- och
miljöteckning. Med känslig hand ger hon
några uttrycksfulla och personligt upplevda
impressioner och porträtt, där en ung genera-
tions livstro trots nöd och svårigheter lyser
fram.
I den lyriska floden senaste år finner man
flera betydande diktsamlingar. Jag stannar vid
fyra av dem.
YRJÖ JYLHÄ gav ut en samling, ”Risti
lumessa” (Korset i snön), där han i en hög
och dystert recitativ stil ger bilder från mörka
själslandskap, från dödens, vinterns och skym-
ningens världar. Men stämningen är inte slapp
och eftergiven — den har en manligt fri res-
ning, som ytterligare framhäves av den otad-
liga metalliska formen.
Ur en inre skymningsvärld diktar också
ELINA VAARA i ”Yön ja auringon kehät” (Nat-
tens och solens ring). Hon är trollbunden av
den finska naturen och den finska folksjälens
svårmodiga längtan. Versernas innehåll säger
inte så mycket och motiven äro ganska mono-
ELINA VAARA
tona — det är av det musikaliska välljudet
och känslans inre hemlighetsfulla glöd, som
de få sin djupa skönhet och suggestivt lysande
glans. Elina Vaara visar som så många andra
finska lyriker hur underbart rikt och mjukt
det finska språket är i en konstnärs hand.
Yrjö KAIJÄRVI debuterade 1934 med en
diktsamling, ”Multa laulaa” (Mullen sjunger),
där han framträdde som en stram och artis-
tiskt känslig formkonstnär. Hans dikt visar
att en yngre generation allt starkare börjar
sträva till en ny, musikalisk form efter 1920-
talets experiment med disharmoniska, expres-
siva fragment. I en ny diktbok, ”Maan viini”
(Jordens vin), framträder hans personlighet
mera utmejslad och med klarare konturer än
i debutsamlingen. Titeln kunde fresta en att
tro, att vi här ha att göra med en art av primi-
tiv dyrkan av jorden och mullen. Men Kai-
järvis jordiska dikter äro en tillägnan till det
lätta, flyktiga sinnelivet, som han låter spela
369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
