Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Mascoll Silfverstolpe: För boksamlaren - Anmälda böcker - Boken om Böker, Årsskrift for Bokvenner IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOKSAMLAREN
Om förlagsband,
enkannerligen norska
Med H. M. Refsum i Oslo, som dog på
försommaren 1936, gick en av den nordiska
bok-bindarkonstens märkesmän ur tiden. Han
startade sin firma 1887 och ehuru han året därpå
blev Universitetsbibliotekets bokbindare hade
han svårt att dra sig fram. Folk hade i dessa
hetsande kampår annat att tänka på än att
beställa sköna bokband, och det var för resten
ont om pengar i Norge den tiden liksom hos
oss. I slutet på nittiotalet vände vinden både
ekonomiskt och kulturellt och Refsum fick
tillfälle att i en rik produktion manifestera sin
sprudlande formbegåvning och sin tekniska
skicklighet. Inom Jugendstilens råmärken
frodades hans ingivelse, för kompositionerna
anlitade han även konstnärer som Th.
Holm-boe, Gerh. Munthe och Wold-Torne, och med
sina band med pressade blommor och sina
fantasifulla klistermarmorerade försättspapper
prövade han nya vägar för en tidsenligt
optimistisk utsmyckningslust. ”Jugend” har
egentligen aldrig haft riktigt dåligt rykte i Norge,
måhända därför att de radikala norrmännen
tagit fasta på att här föreligger ändå en
definitivt särpräglad stil, som betecknar en djärv
förnyelse efter adertonhundratalets brokiga
stilmaskerad, måhända därför att det verkligen
skapades sköna ting i det tecknet i de norska
verkstäderna. Någon som helst anledning att
rycka på axlarna åt och göra sig kvick över
det bästa epoken frambragte, till exempel vissa
av Tostrups silverpjäser och Refsums bokband,
givs inte heller. Det förnämliga bokbinderiet
har även sedan smakfullt och uppslagsrikt
anpassat sig efter utvecklingen, och det som
firman nu under H. T. Refsums ledning
åstadkommer är i alla hänseenden ”up to date”.
Bokbindarna ha inte sällan haft en
aktningsvärd benägenhet att fördjupa sig i yrkets
historia. Deras värv nödvändiggör ju också
ofta studier rörande gammal banddekor. I den
inte överflödande och även intellektuellt sett
ganska magra bokbandslitteraturen framträda
på förmånligt sätt åtskilliga yrkesmän.
Frankrike har haft sin Marius Michel, Tyskland sin
Paul Adam. Danmark har sin Anker Kyster
och Sverige sin Arvid Hedberg. H. M. Refsum
skrev själv inte mycket om sitt hantverks
förgångna, men han ombestyrde en rad i regel
vackert utstyrda publikationer, som visserligen
ha en ganska klart reklammässig karaktär
men som även inrymma historiska uppsatser
— däribland de tre banden ”Bokbind og
Bok-rygge”. Det blev honom inte förunnat att
uppleva den av honom grundade firmans
femtioårsdag, men det var säkert helt i hans anda
då jubileet firades med en stor festskrift, som
fått en vidare spridning genom att den
upptagits i ”Boken om Böker. Årsskrift for
Bok-venner”, IV (Steenske forlag, Oslo 1937).
Utom en liten biografi över H. M. Refsum
innehåller den två större uppsatser, vilka båda
behandla områden, som tidigare knappast
uppmärksammats i nordisk bokbandslitteratur.
Thor B. Kielland skriver sakkunnigt och
livfullt om den bokbinderiernas verksamhetsgren,
som engagerar innehavarnas mest honnetta
ambition — nämligen förfärdigandet av
adresser — och Arne Nygård-Nilssen ger en
huvudsakligen på norskt material inriktad historik
över en vara, som åtminstone yrkesmännen av
den gamla skolan och av den stränga
observan-sen betraktat med viss misstro — nämligen
förlagsbanden. Den sistnämnda uppsatsen är
av den art att den förtjänar en närmare
presentation på denna avdelning i B. L. M.
Med förlagsband menas här likartade om
inte identiskt lika band, som framställas
i större partier, och beteckningen användes
oberoende av om det är en boktryckare, en
förläggare eller en bokhandlare som beställer
partiet. Och sådant arbete ha bokbindarna
sysslat med nära nog så länge som det tryckts
böcker. Från början av femtonhundratalet ha
vi i varje fall företeelsen belagd. Den vene-
381
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
