Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Roberts, Kenneth, Nordvästpassagen, anmäld av Einar Malm - Bates, Ralph, Olivgårdarna, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
honom — hans heroiska övermod har utmanat
den inflytelserika småskurenheten,
avundsmannens skumrask verksamhet har gjort sitt,
krediten stoppas ( uselt avlönad har han iklätt sig
övermäktiga omkostnader), han försätts ur
spelet och slås i järn. Under tiden färdas den
trogne Towne intet anande i förväg uppåt
Missouri mot den hägrande ”passagen” (som
1804—06 upptäcktes av Lewis och Clark!) —
för att till sist genom följeslagarnas förräderi
nödgas vända. Detta parti är bokens svagaste
— författaren är inte längre på sin mammas
gata; oaktat pittoreska enskildheter och yster
penselföring blir greppet här inte tillräckligt
fast.
Som trollgubben ur sin ask dyker den
misshandlade men okuvlige Rogers ännu en gång
upp — i London, där han, frikänd av
krigsrätten, ånyo söker slå ett lyckokast. Men de
kolossala skulder denne livsatlet åsamkat sig
föra honom i stället till Fleetfängelset — en
sista gång återser Towne sin avgud i
bysätt-ningshäktets suveränt återgivna förnedring
— en Hogarthtavla så god som någon. Den
väldige verkar totalt knäckt av motgångar och
desperata utsvävningar. Rogers’ senare öden
visa att han var det — moraliskt. När
nordamerikanska frihetskriget bröt ut häktades
han på Washingtons order som spion, frigavs
1776, flydde till engelsmännen, bildade en ny
frikår, Queen’s Rangers, och var nära att
tillfångatagas igen. Kort efteråt återvände han
till England, där han dog kort före
sekelskiftet. Men detta mindre ärofulla slutskede
vill Roberts bortse från — säkerligen med
rätta. ”Aldrig kommer ni att glömma honom
och de mannadygder han representerade när
han var som bäst”, säger bokens hjältinna,
Ann, som Towne räddat ur Londonslummen
och givetvis efter många vidrigheter trycker
till sitt hjärta.
Roberts är en ypperlig typporträttör; utom
de ovannämnda bipersonerna lägger man märke
till den pepprige men redlige sergeant McNott,
den med frenesi gisslade argbiggan Elizabeth,
Rogers’ hustru, den stoiske kapten Ogden,
Rogers’ sekreterare, och Anns far, den
demoniske suputen Potter. Bland indianerna
framträder i markant silhuett ottawahövdingen
Pontiac. Andra historiska personer som
Benjamin Franklin, Joshua Reynolds med flera
inneha smärre roller. Galleriet är överrikt.
Översättaren, Louis Renner, förtjänar en
eloge inte bara för sin arbetsenergi utan också
för det i stort sett riktiga och levande sätt
varpå han tolkat den krävande texten.
Möjligen har den konsekvent genomförda
talspråks-tonen blivit alltför slängigt modern — det är
inte stiltroget. Och namnen på en del
indianstammar äro felaktiga — men inte så mycket
att det stör totalintrycket av denna indianbok
för vuxna, som är och förblir övertygande och
överväldigande.
Einar Malm
Spanskt förspel
RALPH BATES: Olivgårdarna. Översättning
av Karin Alin. Bonniers.
8: 50.
Bland nyare engelska författare är Ralph
Bates kanske den som framstår med de
tydligaste konturerna. Han har skrivit fyra böcker,
vilka alla så gott som uteslutande behandlar
spanska motiv. Han måste äga en
utomordentlig kännedom om Spanien; jämför man honom
med en även så begåvad spansk författare
som Ramön J. Sender kan man svårligen
upptäcka någon underlägsenhet hos engelsmannen
i fråga om inlevelse i folkmentalitet,
samhällsförhållanden och natur. Man vill gärna
identifiera Bates själv med huvudpersonen i hans
tidigare roman ”Lean Men”, den engelske
kommunisten som blir sänd till Spanien som
hemlig, revolutionär agent och uppehåller sig
som hamnarbetare i Barcelona, där han också
verksamt deltar i de sociala resningarna: en
man med en sällsynt levande känsla för
människor, men också för kultur och traditioner,
för det egenartade i landets musik, danser,
byggnadsverk, smideskonst, för dess
ytterligt-gående abstraktionsdrift och tragiskt
våldsamma sinnlighet. Hans karaktärer ur den
revolutionära arbetarvärlden är i denna bok,
liksom i den nu översatta ”Olivgårdarna”, av
största intresse: de är alls inga typer, inte
begränsade till något slags enkel präktighet,
396
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
