Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Allen, Hervey, Det hände vid Aquila, anmäld av Georg Svensson - Rice, Elmer, Världsstad, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
visserligen inte sentimentalt idealiserande drag,
men till det hemska rydbergska förhärligandet
av hjältedöden förfaller han inte.
Översten återfinner sitt regemente lägrat vid
den lilla floden Aquila i närheten av familjen
Crittendons forna plantage. Han återfinner
också den nödlidande familjen, som gömt sig
i en stuga uppe i bergen. Det ger honom ett
tillfälle att sona sitt ofrivilliga brott mot dem,
och en rörande idyll i krigets skugga blommar
upp kring den lilla bergshyddan. Det behöver
inte sägas att de agerande snart nog ordna
upp sig i blygt älskande par, ty som
psykolog och romancier följer Allen konventionella
anglosachsiska regler. Idyllen får emellertid ett
brått slut. På brittsommarens sista dag råkar
regementet i kontakt med fienden, som är på
väg upp genom dalen för att söka avskära en
järnväg. Följden blir det lilla slaget vid Aquila
som givit romanen dess namn (”Action af
Aquila”). Det var bara en träff ning, en
bagatell mellan två styrkor på sammanlagt ett par
tusen man, och dess minne har totalt
förbleknat vid sidan om de stora slagen vid
Gettysburg, Manassas, Antietam. Men Allens
skildring av denna av historikerna borttappade
”bagatell” är storslagen. Den ger i en
mikro-kosm hela detta otroligt blodiga brödrakrig
och krigets orgiastiska vanvett då och i all tid.
Helt säkert är detta en av de bästa batalj
skildringarna i modern litteratur — och en av de
hänsynslösaste. Allen bespar oss ingenting, han
rycker oss med genom sin mästerliga regi,
tänder vår hänförelse för det glänsande
skådespelet blott för att vi skola vara riktigt med
på noterna när det gräsliga börjar. Man läser
under en fascinerad vämjelse, som inte
nämnvärt lättas av de interfolierade interiörerna
från fältlasarettet. Detta lasarett är som en
köttkvarn som oavbrutet proppas full av
manövrerna där ute. Den rymmer inte på långt när
allt det blodiga köttet, som måste travas i högar
utanför knutarna. Länge efter stridens
avblås-ning ljuda från den nyss så väna dalen de
sårades och döendes skrik, småningom allt
glesare och svagare, tills slutligen den första
snön börjar falla och breda sitt bårtäcke över
styggelsen.
I denna skildring kulminerar romanen, som
tonar ut i ett sött adagio. Att den är skriven
lika mycket under intryck av det spanska
inbördeskriget och krigshotet i världen som av
det intresse för nationens historia, som just
nu präglar amerikansk litteratur, kan man inte
misstaga sig på. Den är en mycket effektiv
fredspropaganda och förtjänar som sådan
snarare än som romankonst att läsas av en
stor publik. Georg Svensson
Storstadsroman
ELMER RICE: Världsstad. Översättning av
Gösta Olzon. Bonniers. Två delar
å 6: 75.
Elmer Rice, känd som skådespelsförfattare
av något modernistisk efterkrigstyp, har med
sin ”Imperial City” skrivit en roman som
utges för att vara den stora romanen om New
York. Det är den dock inte. Bromfield, Dos
Passos och många andra har skrivit böcker
där staden New York levt ett betydligt
intensivare liv; blotta sidoantalet har ju därvid
ingenting att betyda. Det finns knappast en
enda stadsbild som gör riktigt intryck hos
Rice; han får aldrig in storstadens rätta,
bensinkvava, hett flämtande andedräkt i sin
prosa, lika lite som han visar sinne för de
tomma nattimmarnas ruvande ödesstämning.
Han är bestämt ingen konstnär, inte ens en
duktig artist; han är en reporter som tagit på
sig för mycket. Saknande en mera levande
bakgrund kunde ju boken haft sin styrka i
människoskildringen, men man finner heller
ingenting som på allvar gör skäl för
beteckningen människoskildring. Man får en rad
stickprov på livsföringen inom olika folklager
i New York: det är som en sida ur
telefonkatalogen eller taxeringskalendern med
åtföljande utförliga upplysningar från någon inte
alltför nogräknad detektivbyrå.
I centrum står millionärsfamiljen Coleman.
Modern, den fladdrande muntra
skådespelerskan, har smygsupit omåttligt i sina dagar och
hamnat i delirium och upplösning; hon trotsar
all bevakning och barnen får den för flertalet
av dem föga smärtsamma plikten att internera
henne på en sinnessjukanstalt. Äldste sonen
är utåt en oböjlig bankir och trustchef, inåt
en oförstådd make och fader, som söker tröst
hos en välbetald älskarinna och släcker sitt
periodiska spritbegär i hemlighet ombord på
sin lustjakt. Den andre av sönerna är en ivrig
sportsman och kvinnojägare, i grunden
bun
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
