Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Rice, Elmer, Världsstad, anmäld av Artur Lundkvist - Lulofs, Madelon, Det sista försöket, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
den vid modern, svag och alkoholiserad; vid
tillfälle uppträder han som generös
teatermecenat och när han råkar ut för den vulgära,
beräknat förföriska varietéhoppan Ruby Cecil
gör han henne till stjärna i lyxinfattning på en
Broadwayteater (de riktiga skådespelarna blir
det sannerligen synd om!). Han påträffar
henne snart invecklad i orgier med en berömd
filmidol, skjuter ner karlen och blir
huvudpersonen i en sensationell brottmålsprocess;
flickan för sin del får tre millioner för att hon
ska försvinna ur skandalen. Den tredje och
yngste av bröderna Coleman är familjens
radikala utväxt, en sympatisk professor som en
smula ofrivilligt kommer att övergå till politik
och socialarbete; hans kärleksförhållande med
en ung studentska är det friskaste i hela boken.
De tilltalande porträtten är annars i
minoritet; de utgörs närmast av några käckt
oppositionella ungdomar och några hederligt
strävsamma människor, som den av motgångar
skamfilade skådespelerskan Alma Varney och
den samvetsömme fattigprästen Oliver som
börjar leva bland negrerna i Harlem. Man
fäster sig också vid det lustiga paret Mack
och Terry, scenarioförfattaren och
journalistflickan, som i det längsta gäckar sina hjärtans
böjelser med sin sofistiska jargong. Urvalet av
stryktäcka typer är dock långt rikhaltigare
(dessa proportioner beror nog snarare på
realistiskt sinne än på misantropi): det är ett
vimmel av korrumperade politiker, ormtungade
advokater, depraverade societetskvinnor, sj
älv-upptagna kulturklovner, pråliga kopplerskor,
fräcka gangsterynglingar och diverse andra
marodörer. Författarens sympatier lutar
märkbart åt det radikala hållet, med sedvanligt
tyngande på de ekonomiska förhållandenas
betydelse; han ser det lysande New York som
en tämligen ihålig företeelse, en bedräglig
fåfängans marknad, en laglös vildmark för
allsköns glupande ulvar och jagande
rännstens-dianor.
Bokens korta kapitel består genomgående
av några sidor beskrivning, som inte är mycket
roligare att läsa än utdragna scenanvisningar,
och sedan ett stycke dialog av för all del
betydligt livfullare och omedelbarare verkan. Några
scener där människorna får framträda direkt
genom sina handlingar förekommer sällan eller
aldrig. Däremot slutar gärna vart och
vartannat kapitel med något intimt intermezzo
i framåtskridande, likt en moderat censurerad
Casanova. Trängseln av personer är så stor
att händelseförloppet (i den mån man kan tala
om ett sådant i denna tablåernas mosaik)däms
upp och förgrenar sig i alla riktningar, för
att först mot slutet i någon mån strömma
samman och frigöras. Ett verkningsfullt
regigrepp är det när i sista kapitlet den oväntade
elektrikerstrejken plötsligt berövar hela New
York ljus och kraft, så att staden ligger
lamslagen i mörkret, med döda skyskrapor där
människor trevar sig fram i trapporna, med
trafikkaos i gathörnen och polisbevakade
butiker och banker: detta samtidigt som domen
avkunnas över den för mord anklagade
medlemmen av millionärsfamiljen Coleman, med
en fotogenlampa på domarbordet som den
enda belysningen. Artur Lundkvist
Lulofs i ny miljö
MADELON LULOFS: Det sista försöket.
Översättning av Saima Fulton.
Norstedts. 6: 75.
Madelon Lulofs har övergivit Sundaöarna
för Budapest i sin senaste till svenska
översatta roman, ”Det sista försöket”. Det säger
sig nästan självt, att en författarinna med
Madelon Lulofs kunnighet som miljöskildrare
inte slarvat bort de pittoreska möjligheterna.
Man känner sig fullkomligt övertygad om att
det är i Budapest man befinner sig, när man
läser boken, men samtidigt har man en lika
bestämd känsla av att detta är fullkomligt
likgiltigt. Spelet kunde precis lika gärna ha haft
sin gång i Wien eller Berlin eller — varför
inte? — Amsterdam eller Haag. Karaktärerna
är internationella: den illusionslösa Bella, som
varit med om många ”ups and downs” i livet
men aldrig förlorar modet, därför att hon har
en fond av hälsa att dra på, en sund
livs-instinkt som säger henne, att eftersom det är
ens förbaskade skyldighet att leva vidare, så
får man göra det så gott man kan och för
ändamålet begagna de medel som står till
buds; samt de bägge bröderna Gerö,
parfymhandlaren och konstnären, som blivit
uppfostrade i tron, att deras existens var tryggad, att
en gammal fin parfymhandel var och förblev
en gammal fin parfymhandel, som lämnade
ett visst årligt netto, och att en konstnär inte
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
