Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sigfrid Siwertz: Kvick i trappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVICK I TRAPPAN
på något sätt kunna göra sig gällande. Först
i trappan komma de dräpande replikerna och
de absolut oemotståndliga argumenten. Och
väl hemma slår han motståndarna knock out
i ensamhetens intellektuella skuggboxningar.
Men vad hjälper det? Mot fanatikerna, de
trosvissa gåpåarna, de tjockhudade bufflarna, de
smidiga lögnarna, de listiga, förslagna
skälmarna förlorar han alltid i första omgången.
Fast tänkas kan ju att han vid tillfälle lyckas
hävda sig i det långa loppet.
Här är det en sorglig sanning som
oemotståndligt tvingar sig på en. Gentemot de
rådsnabba, hänsynslöst tilltagsna diktaturerna
representera demokratierna i hög grad
trappans kvickhet. De äro likt karabinjärernas
takt-fasta patrull i operetten ”Frihetsbröderna”
alltför långsamma för det raska rövarbandet.
När faran hotar komma vi
alltjämt för sent, alltjämt för sent_
Vi skratta åt karabinjärerna — men hur
i herrans namn skulle det gå utan dem?
*
En lantlig släkting till den efterkvicke är
mannen som skrattar för sent. Du har kanske
berättat en bröllopshistoria, som inte saknade
sina muntra poänger. Och han har därunder
bevarat ett tryggt, oberört allvar. Men efter
en dryg stund, när samtalet redan glidit in på
en bilolycka eller en begravning, då kommer
hans skratt brakande, icke mindre hjärtligt
fast det är betydligt försenat. Hans beteende
kan ge anledning till missförstånd, ett skratt
avfyrat på fel ställe kan bringa en i otakt med
händelserna och skaffa en fiender för livet.
Ja, om fan siktar så kan vår lantman råka lika
illa ut som den där karln, som var så skelögd
att han råkade fria till två flickor samtidigt
och fick ja av den han inte alls ville ha. Men
denne skrattets eftersläntrare är dock värd ett
bättre öde, och jag vågar påstå att i honom
finns intet svek. Du kan tryggt anförtro honom
allt vad du äger, han hinner helt enkelt inte
få idén att lura dig.
Jag har med allt detta icke velat förneka att
den lantliga sävligheten även kan ha sitt värde
och sitt livsbehag. I ”Idyllernas bok” skriver
Anders Österling om de vackra töserna i
Skurup:
Hör deras tungomål, det välbetänkta,
som sådan rundlighet och rymd behöver,
att innan flickan hunnit med sitt kränkta
förbud mot kyssande — är redan kyssen över.
Ja, detta är verkligen ett högst fägnesamt
sätt att komma för sent med sin replik. Men
egentligen ligger det dock en fara — och en
fara av alldeles motsatt art — i den svenska
trögheten. Den har vållat att många läppar
blevo okyssta — och bittra. Ja, våra betraktelser
över 1’esprit de 1’escalier kunna på den
punkten både utvidgas och fördjupas. Här vimlar
det inte bara av kvickhetens sengångare utan
även av känslans och handlingens. Det är en
stor släkt, en väldig tigande skara, de där som
alltid kommo för sent till kvarnen med sin
mäld. ”Guds kvarnar mala långsamt”, säga de
för att trösta sig över att livets bröd aldrig
kom i deras händer.
Man kan ibland gripas av ett slags
desperation inför den svenska livstaktens
långsamhet. Jag minns en grådisig söndagsförmiddag
i en uppländsk småstad. Människorna på den
lilla Storgatan gingo och pendlade med sina
galoscher och deras runda ansikten sågo ut
som klockor, som just ska till att stanna. Till
och med en unge i en barnvagn tjöt trögt och
utan temperament. Ja, jag fick en
skräckförnimmelse, en verkligen isande förnimmelse att
bäst som det var skulle alltsammans
fullkomligt stanna av. Om inte något otäckstyg kom
emellan, en galenskap eller ett brott... Ja, jag
rår inte för det, men jag kan inte låta bli att
tänka på Salaligan. Hur många har inte
tråkigheten gjort till brottslingar. Det jäser upp
421
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 17:41:08 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-6/0015.html
