Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Levi Læstadius: Två historietter - Löftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS LEVILÆSTADIUS
TVÅ HISTORIETTER
LÖFTET
Det satt en ung man vid ett skrivbord och
skrev. Handen darrade, ögonen glänste fuktiga
och genom den halvöppna munnen trängde
andedräkten i korta, heta drag. Han var som
i extas och så här skrev han:
”Min älskade!
Ja, du har rätt. Det är jag som brutit. Det
var jag, som inte var vuxen. Det är jag, som
härjat och förött vår kärlek.
Jag vill inte säga ’förlåt!’, jag vet ju, det
gagnar till intet. Du kan säga: ’Jag förlåter’,
men de nedhuggna träden bär därför icke
blommor och frukt.
Nej, jag ser vad jag måste göra. Jag skall
gå. Ja, du behöver inte vara rädd för mig.
Jag skall gå, gå vidare i livet. Annorlunda blir
det, kanske smått, kanske fullt av möjligheter,
säkert tryckande tungt, men var inte rädd, jag
skall gå — vidare.
Endast i ett fall icke. Endast om din kärlek
vill slå över i hat, om du bara kan hysa förakt
och avsky för mig, om jag blir dig som en
smutsfläck för ögat, då vill jag ge dig ett
medel att plåna ut den, som har gjort dig så
mycket ont. Du behöver bara säga: ’Jag vill
att du skall dö.’ Inte mer. ’Jag vill att du skall
dö.’ Då ska det ske som du säger. Ty fast jag
vet, att du inte längre kan älska mig, så
tillhör mitt liv dock dig.
Din
99
Och så kom namnet.
När han lyfte pennan från det sista ordet,
var det en tår på kinden. Men när han fuktat
kuvertets lock med tungspetsen, hejdade han
sig och stirrade rakt ut i luften; han
förseglade det inte, utan höll det öppet framför sig.
Så skrattade han till, ett kort, torrt litet skratt.
— Bravo, gamle gosse! sa han till sig själv.
Flott sorti! Du är en av kungarikets bästa
lögnare. Hon kommer aldrig att säga det, och
sa hon det så tusen gånger om, kommer du
inte att göra det. Men praktiskt är det, jäkligt
praktiskt. Bästa sättet att vräka skulden på
andra är att ta den själv. Och så klädsamt sen!
Så limmade han hastigt ihop kuvertet och
skyndade att kasta på sig sin smoking, för han
skulle ut och dansa den kvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
