Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sandblad, Gudmund, Blåkullafärd, anmäld av Georg Svensson - Laubert, Thorsten, Eva, Henry och Gull, anmäld av Johannes Edfelt - Viksten, Albert, Guds eget land, anmäld av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Man kan tycka att anekdoterna ta väl stor
plats i denna bok, men man kan inte förneka
att många av dem äro dråpliga. Nöjeslivets
andra pol är erotiken som blommar kring
dansbanorna. Den som är rätt trött på patetiska
skildringar av beskänkta och klumpiga
kärleksscener från vår svenska landsbygd kan
vara Sandblad tacksam för att han inte alltför
mycket offrat åt denna fyllromantik.
När Anderson brutit upp från
Dalslands-gården finner Bengt snart exemplet
efter-följansvärt och beslutar att tillbringa vintern
på en skånsk lantbruksskola. Lika säkert som
författaren tidigare med sin indirekta teknik
angivit uppsvensk och västsvensk natur och
folkpsyke framlockar han nu den skånska
slättbygdens vinterstämning. Skolan glides dock
över som en episod, och författaren spar sig
för Bengts sista etapp, Lacksta elevgård i
Sörmland, dit Jordbrukets Annonstidning givit
honom spåret. Gården ägs av en
Stockholms-direktör, vars familj har sitt sommarnöje där.
Genom att omväxlande se lantlivet ur
sommargästernas och gårdsfolkets ögon har Sandblad
åstadkommit angenäma och graciösa
växelverkningar. Vare sig han ser uppifrån eller nerifrån
gör han det med samma säkra blick som inte
ett ögonblick förvillas av sociala betraktelser.
Vad som ger ”Blåkullafärd” dess
särställning i vår proletär- och bondelitteratur är just
frånvaron av social och egocentrisk
färgläggning. Ehuru ett starkt personligt verk är det
alldeles objektivt och sakligt. I jämförelse
med till exempel Martinsons och
Lo-Johanssons skildringar av liknande öden och miljöer
ter sig den svenska landsbygden här
betydligt mera pittoresk och munter. Hönsskötare
Andersons ande svävar över den.
Georg Svensson
Ur skilda synpunkter
THORSTEN LAUBERT: Eva, Henry och Gull.
Bonniers. 4: 50.
I ett till den ärade läsaren riktat förord
säger sig författaren till denna roman våga
tro, ”att det som synes ske i det, som sker,
har större betydelse än det, som sker i det,
som synes ske. Därför har jag låtit flera
personer berätta om i stort sett samma händelser.”
Sin tes, som ju är en invertering av den
kända geijerska, illustrerar Thorsten Laubert
sålunda, att han på scenen framför en
konstnär, Henry Odén — om vars storhet vi trots
författarens ivriga försäkringar ingalunda bli
övertygade — och hans älskade, den unga
Eva. Kring detta centrala par grupperas släkt
och vänner, föräldrar och kamrater till de
i händelsernas mitt agerande. Gull, en ung
person, som också förälskat sig i denne Henry
Odén, får räknas som den tredje
huvudpersonen, ty i grund och botten är det fråga om
en erotisk triangelmatch.
Den psykologiska belysning, som den
erotiska konflikten i denna roman får genom ett
dylikt arrangemang, är i och för sig inte utan
intresse; men det faller också genast i ögonen,
vilka naiviteter och omogna reflexioner denna
roman rymmer. Den saknar i det stora hela
livssubstans och auktoritet. De konflikter, som
författaren gör sig så mycken möda att
skärskåda ur olika människors synvinkel, att se
med närståendes ögon, ha fatalt nog inte den
pondus, att de förmå på allvar gripa och
intressera läsaren. Jargongen i de
”konstnärskretsar”, vari händelserna tilldraga sig, är
möjligen ganska exakt återgiven: det minskar
inte vår håglöshet inför dessa efter schablon
tillyxade individer. Vore de böcker, skulle man
inte läsa dem.
Den ytliga människoteckningen, den ihåliga
jargongen och det ganska banala
händelseförloppet till trots, vittnar denna bok likväl om en
inte alldeles vanlig ambition: Thorsten Laubert
visar redan genom sin litterära regi, att han
inte lider brist på ett verkligt människointresse.
Hans fond av människokunskap är av allt att
döma ännu inte stor; men den kan ju som
så mycket annat växa med tiden. På tillväxt,
alltså! Johannes Edfelt
Bland svenskamerikaner
ALBERT VIKSTEN: Guds eget land.
Bonniers. 5: 75.
Albert Viksten har gjort en långvarig
studieresa till Förenta staterna och Kanada, och den
bok vars titel anges här ovan, visar att resan
har varit givande. Viksten har särskilt studerat
svenskättlingarnas och de svenska
emigranter
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
