Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - de Montherlant, Henry, Beundrarinnorna, anmäld av Gunnar Ekelöf - Steinbeck, John, Riddarna kring Dannys bord, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Detta visar sig ännu klarare i episoden med
Solange Dandillot, ännu en beundrarinna, en
episod som i all sin brutalitet inte saknar
sensuell charm. Om man sedan skall eller inte
skall beklaga denna lilla familjeflicka, kanske
den enda sunt och naivt naturliga i boken, för
att hon råkar ut för Costa må vara en annan,
senare sak som endast kan avgöras vid en
bedömning av seriens fortsättning.
”Beundrarinnorna” är inte i lika hög grad
som Montherlants tidigare översatta
”Ungkarlarna” ett konstnärligt mästerstycke, men
den är däremot ett psykologiskt. Att en man
till den grad äger förmågan att gestalta
kvinnligt känsloliv måste anses märkligt. Särskilt
gäller detta breven — om författaren inte
dokumenterat sin utomordentliga kännedom av
det kvinnliga psyket även i andra delar av
framställningen skulle man frestats att tro dem
vara reproducerade originalbrev. Det myckna
rappa, fräna och omväxlande i stilen gör
slutligen boken medryckande att läsa.
Gunnar Ekelöf
En ny amerikan
JOHN STEINBECK: Riddarna kring Dannys
bord. Översättning av Sven Barthel.
Bonniers. 4: 75.
John Steinbeck är en yngre amerikan med
fem böcker bakom sig, delvis rätt olika
varandra, men alla av avgjort intresse. De båda
första är kaliforniska bonderomaner,
obesmit-tade av amerikanism och snarast fördunklade
av en viss kompakt jordromantik och
naturmagi. Först i ”Tortilla Flat”, den här
översatta boken, kommer det lättare lynnet fram
hos honom, en frodigt munter
uppfinningsförmåga, besläktad med Caldwells och liksom hos
honom spelande mot en bakgrund av solsken
och lättja. En fjärde bok handlar om
strejkande äppelplockare: en blomhölj d och
doftande klasskampsskildring som därför
ingalunda saknar inslag av blodig social dramatik.
Hans senaste opus, ”Of Mice and Men”, en
liten bok som blivit en stor framgång, är en
drastisk-tragisk historia om två kringdragande
lantarbetare, där den fantastiska realismen
drivs upp till ytterligtgående effekter.
”Riddarna kring Dannys bord” lämpar sig
förträffligt att introducera Steinbeck med. Det
är ett stycke praktfull grotesk såväl som en
underfundig skälmroman, berättad i den
absolut rätta tonen. Danny och hans såta vänner
är dagdrivare och livsnjutare av Guds nåde,
ständigt röda av sol och vin. De hävdar sig
storartat även i den slarviga staden Montereys
ännu mera underbart slarviga förstad Tortilla
Flat, där gräset växer högt mellan de gamla
trähusen och befolkningen består av
mörkhyade, egendomslösa paisanos (av lika
lättjefull som eldfängd spansk-indiansk-mexikansk
blodblandning). När Danny återkommer från
sin krigstjänstgöring som åsnedrivare finner
han sig ha ärvt två trähus i Tortilla Flat; han
flyttar in i det ena, något tyngd av sitt nya
ansvar, och hyr ut det andra till vännen Pilon,
som ju ingen hyra kan betala och därför
endast känner lättnad då huset brinner ner
efter ett nattligt dryckeslag. Han och ett par
andra av kumpanerna flyttar bara över till
Danny, gör sig goda dagar tillsammans och
funderar ut nya sätt att skaffa sig vin. Vad
de håller mest av i detta livet är vin och
åter vin, långa rus och vackra slagsmål och
gripande sånger, därnäst sömn och ostört
dåsande i solskenet utanför husväggen, mera
tillfälligtvis kvinnor, vars ansträngande dyrkan
en man snart blir trött på. De besitter en
uppdriven förmåga att hitta saker så att ingen ser
det och strax omsätta dem i vin; de är också
mästare i konsten att dialektiskt rättfärdiga
sina tilltag med moralfilosofiska resonemang:
kravet på värdig stil måste under alla
förhållanden tillgodoses, ty de är friborna, stolta
senores. En annan sak är att den kvicktänkte
Pilon inte drar sig för att stjäla byxorna av
den sovande kamraten och sälja dem för lite
vin: han stjäl ju strax tillbaka dem igen, så
att kamraten inte ska behöva gå utan byxor.
De förmår Sjörövaren, en förnöjsam tiggare,
som dittills levt lycklig i ett hönshus med sina
fem hundar, att flytta över till Dannys hus,
i hopp om att komma åt häns gömda
spar-slantar; han förekommer dem emellertid genom
att anförtro pengarna i deras vård, vilket
försätter dem i ett olösligt dilemma mellan törsten
och äran.
Äventyren är många; så småningom blir
likväl Danny trött på denna alltför lugna
livsföring: han rymmer från sitt hus och börjar
stjäla allt vad där finns, till vännernas
bekym
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
