Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Chaucer, Geoffrey, Canterbury Sägner, anmäld av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
snaskerier från den italienska renässansen, som
deras lärda lärare ihärdigt försäkrar dem är
hejdlöst roliga . ..
Det finns emellertid bland dessa klassiska
verk några som kommer att behålla sin charm,
och särskilt ett som vid varje ny genomläsning
avslöjar nya värden, Chaucers ”Canterbury
Tales”. Till och med i C. R. Nybloms
översättning i ”Världslitteraturen” kunde man dock
ana, att man här stod inför en rödbrusig och
kvickögd engelsman av den rätta sorten, som
strök ölskummet ur skägget och bubblande av
skratt förtalte ting, som uppriktigt roade
honom. Under senare år har vi i Sverige fått
några översättare av hög klass som Gullberg,
Zilliacus och Ane Randel (medan däremot de
försök, som nyligen gjorts från akademiskt
håll att försvenska Horatius, Claudel och
Dante, i stort sett måste kallas misslyckade).
Vid de nämndas sida ställer sig nu en ny
översättare, herr Harald Jernström, som lär
vara svenskfinländare, och som man gärna
skulle vilja titta litet närmare på. Han är
nämligen en särdeles välutrustad karl. Han
översätter Chaucer utan att slappna en rad, utan
att tillåta sig ett enda nödrim och med en
suverän språklig kunskap. Han är inte alltid
så förfärligt noga om att få med varje ord
i originalet, och det händer nog, att han här
och var skarvar till en smula ur egna förråd
— men alltid i originalets anda. Det viktigaste
kravet på en översättning är icke absolut trohet
mot originalet utan illusionen av svensk
originalpoesi. (Att ”jord” får rimma med ”lord”
förefaller egendomligt men stör dock mindre
än att i översättningar av fransk klassisk poesi
plötsligt stöta på skånska dialektrim, vilket gör
ett makabert intryck.) Och i Jernströms
översättning möter oss den färgglada kretsen på
Tabard Inn så livslevande, att de glada skratten
och de mustiga replikerna ekar i öronen på
läsaren. Översättaren finner kanske inte — som
professor Schiick — alla grovkornigheterna så
”måttlöst” roliga, men han har förstått, att
här möter en diktare som på ett enastående
levande och friskt sätt målat sin tids England.
Det finns en mellansvensk medeltidskyrka, som
jag varje år brukar uppsöka — Härkeberga,
Albertus Pictors mästerverk. Där möter på
vägg- och takytor alldeles samma frodiga
medeltida värld, som Chaucer låter stå upp
i dikt. Svenska läsare kan nu obesvärat göra
bekantskap med den vulgära mannaslukerskan,
’frun från Bath”, den frustande
värdshusvärden, mjölnaren, munken, abbedissan,
läkaren och alla de andra, som på pilgrimsresan
till Canterbury förnöjer varandra med
historier. Översättaren behärskar Chaucers
grovkorniga realism lika lätt som hans naturlyrik.
Några prov:
Av ölet hade mjölnarn druckit så,
att han drog timmerstockar som en häst
och sov som svinet, när det sover bäst.
Hans hustru snarkade vid mannens sida
så ljudligt, att det hördes långt och vida;
och dottern snarkade par compagnie.
Prologens berömda inledande naturskildring
är inte lätt att få fason på, men i Jernströms
översättning lyder den fräsch och klar:
När blid april med sina ljumma regn
har tagit marstorr jord uti sitt hägn
och badat varje rottråd i den fukt
som skänker liv och skapar korn och frukt,
och när Zephirus med sin andedräkt
i alla hult, på varje hed har väckt
det späda skott, när solen, dagens drott,
vädurens hus till hälften genomgått,
och solig rymd är fylld av fågelsång
och fågelkvitter ljuder natten lång
(så eggar våren i små fåglars värld)
då längtar folk att dra på pilgrimsfärd ...
Det kunde knappast vara bättre.
Harald Jernström har med denna ståtliga
översättning — som omfattar hela det mäktiga
verket — gjort sig förtjänt av vår största
tacksamhet. Man ville uttala en önskan, att han
går vidare. Det är mig obekant, om han lika
suveränt behärskar franskan, men i så fall vore
han mannen att ge oss de levande
Molière-översättningar, som vi ännu saknar. Vi har
haft nog av kritiker och professorer som
översättare, det dammar om dem som om
mjölsäckar. Översättning av stor dikt kräver mer
än insikter och entusiasm. Omdiktningens
konst förutsätter en alldeles speciell utrustning
av språklig takt, konstnärskynne, personlig
underordning och seg uthållighet. Harald
Jernström har denna utrustning i mycket hög grad.
Sven Stolpe
488
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
