Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Karlgren, Anton, Henlein, Hitler och tjeckerna; Freund, Richard, Watch Czechoslovakia! Forbath, Alex, Europé into the Abyss; Lyons, Eugene, We Cover the World; Voigt, F. A., Unto Cæsar; Fodor, M. W., South of Hitler; Reed, Douglas, Insanity Fair; Londonderry, Lord, Ourselves and Germany, anmälda av Bo Enander - Yardley, Herbert O., Amerikas svarta kammare; Edwards, Kenneth, Myteriet vid Invergordon, anmälda av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
teckningen ”the Cliveden set”, varmed man
menar, att de brukar samlas på slottet Cliveden
och konspirera mot den brittiska demokratien
i Berlins och Roms intressen. Värdfolket på
Cliveden, lord och lady Astor, har nyligen
i dagspressen emfatiskt bestritt några sådana
planer, och det är nog bäst att endast hålla
sig till det faktum, att den sjunde markisen
av Londonderry vid olika tillfällen propagerat
för en bättre förståelse för det
nationalsocialistiska Tyskland.
För sina bemödanden i detta syfte har han
redogjort i en bok, ”Ourselves and Germany”,
som väckt visst, ehuru något egenartat intresse
i England. Lord Londonderry har träffat både
Hitler, Göring och Goebbels och funnit dem
alla fulla av förståelse för England, varför han
efterlyser också litet good-will även från engelsk
sida. Man kan här möjligen fråga sig, varför
författaren aldrig visade något intresse för
Tyskland före 1933, under den demokratiska
Weimarrepublikens dagar. Men man får väl
tro honom på hans ord, att han är god engelsk
demokrat. Och hans bok innehåller för övrigt
onekligen en hel del av intresse, inte minst
förslaget om en allmän stormaktskonferens för
att reglera samtliga världspolitiska problem
i ett sammanhang.
Lord Londonderrys bok har, enligt vad
författaren uppger, korrekturlästs av rikskansler
Hitlers speciella vän, Daily Mails
korrespondent Ward Price. Man blir därför överraskad
av att finna ett fel som detta: ”Tyskland har
gett världen stora religiösa ledare såsom
Johan Hus.” Detta är väl ändå att gå
händelserna en smula i förväg? Bo Enander
Spioner och myterister
HERBERT O. YARDLEY: Amerikas svarta
kammare. Översättning av Johan O.
Lilliehöök. Tiden. 4: 75.
KENNETH EDWARDS: Myteriet vid
Inver-gordon. Översättning av Thure Nyman.
Skoglunds. 7: 50.
Författaren till ”Amerikas svarta kammare”
var från 1917 till 1929 chef för Förenta
staternas dechiffreringsbyrå, vilken tidvis lydde
under försvarsministeriet, tidvis under
utrikesministeriet. Om man får tro honom själv skulle
han vara Förenta staternas främste expert på
hemlig skrift, och efter att ha tagit del av hans
fängslande framställning, måste man nog ge
honom rätt. Herbert O. Yardley ger i sin
bok en rad häpnadsväckande exempel på,
vilken färdighet moderna chifferexperter har att
på kortast tänkbara tid lösa de svåraste
uppgifter. Enligt hans uppfattning är det enda
chiffer, som inte låter sig forceras, ett som ej
har några upprepningar att dölja, och dylika
chiffer är mycket sällsynta.
Sedan Förenta staterna inträtt i världskriget
blev chifferbyråns uppgift att lösa
uppsnappade kryptogram från centralmakterna och de
neutrala staterna. Härigenom trädde Yardley
i direkt kontakt med det amerikanska
spioneriväsendet, om vilket han lämnar en del
förvånande frispråkiga upplysningar. De
amerikanska chifferexperterna arbetade tidvis som
aktiva spioner och synbarligen mycket
framgångsrikt. Yardley själv reste över till Europa
och biträdde brittiska och franska kolleger.
Han var närvarande vid fredskonferensen i
Paris och lämnar en del mycket roande
skildringar av den misstänksamhet med vilken
segrarmakterna följde varandra och hur
intresserad man exempelvis var i Washington
av att få hemliga franska eller engelska
dokument dechiffrerade.
Det intressantaste i Yardleys bok är dock
måhända kapitlen om chifferbyråns
verksamhet åren efter världskriget. Lika ivrigt som
man under kriget sysslade med forcering av
utländska diplomaters chifferdepescher gjorde
man det tydligen i fredstid. Vid
Washington-konferensen 1921 spelade sålunda den
amerikanska chifferbyrån en mycket viktig roll
och det torde ha varit dess förtjänst, att
amerikanska regeringen fick vetskap om de ytterst
konfidentiella förhandlingar, som före
konferensen fördes mellan London och Tokio. Då
Henry Stimson 1929 blev amerikansk
utrikesminister, tog det emellertid hastigt och lustigt
slut med ”svarta kammarens” arbete. Stimson
ansåg, att de utländska regeringarnas depescher
skulle vara fridlysta och att den hemliga
chifferbyrån omedelbart skulle upplösas. Och
så blev det också. Yardleys bok — som skrevs
redan 1931 — bär också tydligt vittnesbörd
om författarens indignation över en sådan
ljusblå amerikansk idealism som den som
Henry Stimson företrädde. Det är väl inte
allt
493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
