Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Legenden Picasso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
PABLO PICASSO.
Foto: Man Ray.
möjligt. Genom att frambringa ting som inte
existerar befriar han även de ting som
existerar.
”Jag söker inte, jag finner”, lyder hans
stolta förklaring. Han finner vad han aldrig
sökt, men som han med geniets blick plötsligt
upptäcker. Han finner dock aldrig något som
inte är gömt inom honom, ehuru det är okänt
för honom själv. Upptäckten skänker
tillfredsställelse åt hans konstnärliga begär, emedan
den samtidigt utgör en sj älvupptäckt och en
förnyande överraskning.
Han säger sig handla med sina tavlor som
med verkligheten: ett öppet fönster som inte
passar i tavlan stänger han helt enkelt och
drar en gardin för.1 Har han inte blått tar han
rött i stället. En färg som avlägsnats på ett
håll återfinns alltid någon annanstans.
Ingenting går förlorat. För honom är en tavla resul-
1 Pablo Picasso 1930—1935. Editions Cahiers
d’Art. Paris 1936. 75 fr.
tatet av destruktioner, av hänsynslösa
omgestaltningar, i vilka dock ingenting går
förlorat. Hans tavlor får icke sällan sin starkaste
lockelse av något som han avstått ifrån, som
han övervunnit: det på en gång saknas där och
finns kvar där osynligt.
Han är heller aldrig inriktad på att måla
något bestämt. För honom gäller det att få
tingen och världen att leva, inte att påtvinga
dem en förhandsbestämd form, färg eller idé.
Det gäller framför allt att upprätta nya
förbindelser mellan föremål och betraktare.
Världen är ett subjektivt mysterium som
omger oss överallt och som ständigt måste
upptäckas på nytt. Den vanliga verkligheten
består i ett dött förhållande till världen;
konstnären måste övervinna detta och upprätta ett
levande förhållande, vilket visar att det är
levande genom att ständigt förändras.
Modellen (person eller föremål) intresserar
ej Picasso. När den givit honom den
ursprungliga upplevelsen existerar den inte mer för
honom: den upplöses i otaliga problem, vilka
alla är hans eget problem, känslans och
tankens problem. Han målar inte ett ting eller en
människa, utan former och färger som rymmer
tingets eller människans idé, sådan han
uppfattat den.
”En tavla lever sitt liv som en levande
varelse, underkastad de förändringar som det
dagliga livet medför.” Tavlan lever inte genom
att likna något, utan genom att vara något.
Den måste rymma något av människans drama
i världen för att vara någonting. Den är inte
till för att förstås, utan för att upplevas.
”Varför försöker man inte förstå fåglarnas sång?”
frågar Picasso. ”Varför älskar man en natt, en
blomma, allt som omger en, utan att försöka
förstå det? Men när det gäller måleri vill man
förstå! ”
Tingen är inte konstnärens ägodelar (då
skulle de vara döda) utan hans upplevelser.
När han betraktar dem förändras de, ty han
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
