Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Artur Lundkvist: Legenden Picasso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEGENDEN PICASSO
vulsiviska maskinkvinnorna i stället för de
trygga, arkaiska urmödrarna; från drömmen
om fruktbar natur har Picasso såväl som hans
kvinnor vaknat till tidens sönderslitande
explosioner. En annan kvinna störtar bland
spillrorna med uppsträckta händer; en tredje
släpar sig nedhukad fram, hon har grymma
skruvar i brösten och hennes ansikte är som
en stelnad gipsmask. Uppöver henne
framträder ett annat ansikte som tycks stegra
tragedien med sitt rop, triumferande mitt i
undergången. En hand sträcker fram en lampa, som
samtidigt påminner om en handgranat. Och
lampan i taket sprider ett explosionstaggigt sken.
Svart, vitt och grått är de enda färgerna:
ångestens och tidlöshetens färger, hjärnans och
askans färger. Det levande blodet lyser inte
med sitt mänskliga och hoppfulla röda.
Lidandet, den stelnade konvulsionen är allt. Ur det
gråvita sjunger själva tystnadens ton. Det
våldsamma sammanstörtandet försiggår i stillhet
och tystnad, bortom nuet med explosionerna
och skriken, i den alltbevarande och
alltutplå-nande evigheten, tidlösheten.
*
Efter denna kris och detta häftiga utbrott
tycks Picasso ha befriats. Han målar med
pånyttfödd glädje och känsla. Han skapar åter
stilleben där vasen har form av ett timglas,
samtidigt som den påminner om en kvinna,
och blommorna står i fragment av
himmelsblått såsom i sin egen doft; manshuvudet är
beprytt med nätta tjurhorn, kniven väntar på
frukten och allt glänser som glas. Möjligen
har tingens värld blivit några grader hårdare,
trotsigare. Han målar åter kvinnan i profil och
en face på samma gång, med långt hår och
löftesrikt vackra ögon. Men han har också
en kvinna som blir diad av en katt:
vanvetts-skrattet lyser om mun och ögon, hennes fingrar
ser ut som idel platta, grymma tummar. Han
har en annan kvinna som gråter, verkligen
PICASSO. Kvinna som gråter.
Oljemålning 1938.
gråter: under den granna hatten liknar ansiktet
en krossad spegel, med glasartat förstelnade
tårar. Hans ”Flicka från Nizza” tycks delta i en
underlig karneval där glädjen har färg av vild
urtid, där solen blir en bloddroppande fyrkant
och blomsterkorgen ett violett akvarium med
stjärnblommor.
Picasso är densamme som förr och ändå ej
densamme. Han har skakats i sina grundvalar,
vanans omärkligt uppväxande murar har
raserats, han står åter framför det okändas vita
duk med alla sina möjligheter. Kanske ska
han nå en än djupare syntes mellan känsla
och form, mellan den inre och den yttre
världen, ja, mellan hopp och förtvivlan. Hans
verk talar allt tydligare om den segerrika
över-vinnelse som heter erfarenhet: känslans,
lidelsens, upplevelsens erfarenhet. Han målar
tystnadens ton och den våldsamma stillheten.
Han har återuppstått ur den legend i vilken
han begravt sig själv, för att skapa den på
nytt ännu en gång.
3. — B. L. M. 1938. VII.
529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 17:57:13 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-7/0035.html
