Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-Johansson: Informatorn och lantarbetarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
til. Det är tv-vingande omständigh-heter ...
Det är det. . .
Och nu kom sammanhanget fram.
Komministern, som varit ute med fiskare från
Nynäshamn att jaga sjöfågel och därvid
råkat ramla i en vak, hade visserligen blivit
uppdragen, men i stället på hemväg fått sig
en ordentlig kylknäpp. Det var den, som tagit
rösten från honom.
Hans ärende var nu att få informatorn att
predika i Ösmo kyrka till dagen därpå, som
var tredje söndagen i fastan, för att det inte
skulle behöva bli mässfall på grund av odygd,
eftersom prosten hade satt sig på tvärn
fullständigt.
Informatorn röck till som för ett piskrapp.
Han kom plötsligt ihåg hur många gånger
han i drömmen sett sig själv stå i en
predikstol och utslunga teserna . .. Det var en
barnslig ambition, som väcktes till nytt liv
hos honom. Och innan kaplanen givit sig av
igen, så hade han lovat. ..
Nu kom det en orons eftermiddag och en
grubblets natt för informatorn. Han rev fram
de böcker han hade, både den
naturvetenskapliga kritiken av Moleschott och Heliga
skrift själv, och satte sig med huvudet i
händerna att läsa. Högmässotexten kunde enligt
almanackan tas ur Johannes evangelium,
trettonde kapitlet, men av det fick han ingen
ledning. Ambitionen förbjöd honom att likt
en gammal bondpräst följa texten! Här skulle
talas ljungande ord, utsändas åskviggar och
gisselslag, och den stora poesin på köpet, allt
skulle ljuda över dem, som satt där nere och
inte visste, vem de stungit hade! Där skulle
slås till döds, där det behövdes, och dras upp,
där det var sammansj unket och kvavt. Och
just i detsamma stod den gamla drömmen
upp för honom . . . Nu var han Olaus Petri
— en mäster Olof i predikstolen. Han var
revolutionären, hädaren, nydanaren,
brandstiftaren ! De besuttna klassernas
människo
förakt, folkets undergivenhet och träldom
mindes han, gråsparvarnas lek på den rivna
halmstackens grund, och sitt eget vacklande
mindes han också. Ingen predikan för Gud,
men en för människor! Här fanns tillfället, han
sökt efter. Här var vad han tänkt på, när
han skrivit de första franska kriorna, när han
drömt om att en dag stå fram som diktare för
hela sitt folk!
Han började häftigt darra av iver. Han
ställde sig i en utmanande pose i kammaren
och började på försök att gå igenom
provpredikan för sig själv.
På efternatten sov informatorn en stund
under ideligt drömmande, varvid han flera
gånger på nytt höll sin provpredikan i
sömnen.
Men när han vaknade på söndagsmorgonen
för att åter gå igenom talet och hinna till
kyrkan i god tid, så var alltsammans liksom
bortfluget.
På vägen var han tveksam åtskilliga gånger
och hade helst velat vända. Kusken satt
bredvid i kappsläden och körde. Kusken ville
prata i dag, men informatorn var tankspridd
och svarade enstavigt, och efter någon stund
slutade kusken också upp med att prata, i
tron att hjälpprästen satt och tänkte på
predikan.
Det gjorde han också. Men nu hängde två
tankegångar inte längre ihop. Alltsammans
var ett enda huller om buller. Kyrkfolk, som
körde förbi dem bara av nyfikenhet, tittade
på honom, och han tänkte ett slag på om de
anade, hur litet deras präst själv egentligen
visste om det han skulle säga en timme senare.
I detsamma körde de över ån än en gång,
denna gång vid Jursta. Då han såg isen, som
höll på att bryta på ett ställe, där vattnet rann
hastigare, fick han en stöt och kom att på
nytt erinra sig Olaus Petri från kvällen förut.
I något bättre skick än han själv väntat, kom
532
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
