Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-Johansson: Informatorn och lantarbetarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFORMATORN OCH LANTARBETARNA
för kloster, bara för att sanningen alltid skall
skylas för dem! Den som ägde det här, det
vill säga roffat det åt sig vid något tillfälle,
vilket kallas att äga bland den sortens folk,
hon hade det som verkstad för sina
ränke-rier, när hon förrådde sitt land!
Pojken, som trodde att det var skämt
alltsammans, betraktade överlägset informatorn.
Men denne blev rasande och fortsatte
betydligt skarpare än förut:
— Hör nu på, för det här är viktigt! Där
nere på bottnen av ån, i gyttjan där, ligger
det massor av falska sigill. Det är de, som
Brita Tott använde sig av, när hon förrådde
landet. Till slut, när det inte gick längre,
sålde hon Hammerstahus till Sten Sture. Men
för att muta Gud lät hon bekosta de där
takmålningarna i Ösmo kyrka, som ni har sett
många gånger. Så ser vår historia ut, när
man synar den i sömmarna! Och hör nu på.
Fast det där hände för nära femhundra år
tillbaka, så får inte vi sena tiders
Hammersta-ägare glömma, att här är ränkborgen! Ty de
rika har i alla tider trott att rikedom är
detsamma som rätt, och det tror de än. Det är
därför som det behövs påminnelser. Det är
därför som jag säger er det här nu!
Nu kunde barnen inte längre undgå att
märka, hur informatorn hade en bestämd
adress med sitt resonemang, och de lade vart
ord på minnet. Och när de kommit hem, så
berättade de alltihop för fadern, kunglig
sektern.
— Så sade han ... och så sade han det...
tisslade de bägge på en gång och skvallrade.
På kvällen samma dag togs informatorn in
på förhör i stora huset, och han tillfrågades
där om vad han sagt.
Och som informatorn i ilskan och
övermodet blev kvitt tunghäftan, så höll han nu
ett tal, som var långt skarpare än det han
hållit för barnen i ruinen.
Det slutade med öppet gräl till sist, och
Trotzen, som brukade ta till käppen mot
statarna och flera gånger gett ut stryk på öppna
fältet, stod nu färdig att tillgripa husagan mot
informatorn.
— Kandidaten vidhåller alltså? frågade
han och gick inpå.
— Jag inte bara vidhåller, svarade
informatorn, kastande blicken upp mot
grisaille-målningarna i taket, för på husbonden vågade
han inte titta — jag upprepar! Vad jag sagt
är sant!
— Också det om de rika och om mig?
— Det också, sade informatorn och tänkte
på predikan i kyrkan, som var ohämnad än.
Då knöt Trotz händerna och gick bort till
bordet i hörnet och satte sig att skriva något
på ett papper. Han läskade det så hastigt, att
det blev suddigt och gav det åt informatorn.
Denne läste i handen följande:
”August Strindberg, som under
innevarande år varit i min tjänst som
informator, skiljes denna dag på grund av
olämplighet från sin ovan omförmälda anställning.
Hammersta Säteri...” Under stod endast
datum och namn.
Informatorn svängde utan att hälsa om på
klacken och gick. Han gick direkt upp till sig.
Genom fyrkantsfönstret såg han på
gårds-backen pigorna springa mot bryggstugan med
fat i händerna. Och på den gamla
halmstacks-platsen såg han gråsparvarna kräla kring som
i ett samhälle.
IV.
Dagen efter satt informatorn på en
flakvagn, den en doven statare körde, och åkte
åter tillbaka in till Stockholm. Landån blev
denna gång icke utdragen.
På vagnsbottnen bredvid hans koffert och
ett knyte med böcker skallrade det en rad
buckliga mjölkflaskor. Och där bredvid låg
postväskan med namnchiffer.
— Man ska inte vara så stor i orden, si,
535
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
