Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-Johansson: Informatorn och lantarbetarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
för då blir man liten på jorden. Si, för det
går inte. Jag vet det, jag!
Nu vågade stataren tilltala honom, därför
att han var avskedad!
— Det var för er skull jag gjorde det...
började informatorn och ville försvara sig.
Men han kom inte längre, tunghäftan vände
igen, och han tystnade.
— Jag vet det bättre än han, han skulle
ha frågat mig, si! Jag känner husbond genom
skinnet på ryggen, jag. Och jag vet, hur han
ska tas! ... Den dovne stataren satt och körde
föraktfullt vidare.
Då tyckte informatorn, att allting blev
meningslöst, det svartnade för hans ögon, och
han mindes gråsparvarna på stallbacken.
— Det var tacket, för det jag ville dem
väl! mumlade han. Han kände hat.
Men allteftersom de åkte, såg han hur det
samlades en hög av sandkorn ihop av
skak-ningarna på vagnsbottnen. Till slut liknade
de en sandstrand vid ett hav.
536
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
