Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Sandgren: Två sagor - Katalogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ SAGOR
som det gick. Och det var det sannaste han
sagt på länge, men det visste han inte, och
när doktorn fordrade tjugu kronor för
dödsattesten ville han ha skriftligt på att inte lagen
skulle tvinga honom att betala Svens
begravning. Den unge doktorn ryckte åter på axlarna
och gick ut till sin bil, han var ju så full av
önskan att reda upp människornas liv, men
här kunde han inget göra. Han var beklämd
över något, han visste inte riktigt vad det var,
kanske var det för att Svens öppna ögon talade
om en sådan fröjd som de levande aldrig får
möta. Men sånt måste man ju skaka av sig
om man vill vara energisk, och så beslöt
han att hans beklämning kom av att Mäster
Andreas, som dock var en allmänt aktad man,
inte kände till lagarna allteftersom de kom ut.
När han satte i gång sin bil tänkte han
bekymrad: Hur skall det gå för ett folk som
inte vet hur många kubikmeter luft en
människa ska ha för att andas reglementsenligt?
Katalogen tog Mästers hustru mellan nyporna
och bar den ned i köket och lade den i spisen.
Den spelade väl ännu inom sina blåa pärmar,
men inte hörde hon något av den musiken, och
när hon tände eld på den sade hon: Så där,
nu är det säkert att den inte smittar mina
egna barn!
Så gick katalogen upp i rök, och röken blev
blå som pärmarna och steg rakt upp i skyn,
och där blev den nästan till en rökfågel som
försvann in mellan stjärnorna och var borta.
4. — B. L. M. 1938. VII.
545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
