Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Quennell: Ottoline Morrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OTTOLINE MORRELL
längd, utgjorde ett mycket dåligt material för
en modern evangelist! Langrc fram chockerade
hon sin familj genom att gifta in sig i
medelklassen och till sin make välja en ung
uppåtgående liberal parlamentsledamot. När kriget
bröt ut, blev hon en varm förkämpe för
pacifismens sak. Det var under krigsperioden hon
först samlade en krets framstående män och
kvinnor omkring sig på Garsington. De flesta
av dem voro mycket unga och många av dem
på den tiden fullständigt okända. Bertrand
Russell var hennes intime och hängivne vän,
och när denne framstående filosof och
matematiker ställdes inför rätta, därför att han
via Holland hade satt sig i förbindelse med
vänner i Tyskland, hörde Ottoline Morrell till
de anhängare som bevistade rättegången. Bland
hennes yngre vänner märktes D. H. Lawrence,
Middleton Murry, Katherine Mansfield, Aldous
Huxley, Duncan Grant, David Garnett, Lytton
Strachey samt Clive och Vanessa Bell.
Ingenting skänkte henne dock större nöje än att
få uppmuntra spirande begåvning. Man kan
invända, att hon inte alltid förstod den, men
hon ställde skydd och en lugn tillflyktsort till
förfogande i en tid, då kriget i sanning gjorde
livet surt för intellektuella pacifister, och, något
som var ännu betydelsefullare, hon skapade
en atmosfär av elektriserande sympati. Hon
eggade andra till verk som hon själv gärna
skulle ha velat utföra men inte kunde. Man
kunde sålunda få se skalder sitta och skriva
på hennes gräsmattor, medan det ryktades,
att romanförfattare voro sysselsatta med nya
böcker i avsides belägna sovrum, och en gång
hölls en konstnär instängd på en vind ända
tills han gått med på att avsluta en lovande
men ännu så länge ofullbordad fresk.
Garsington blev en intellektuell institution.
Den lilla men vackra herrgårdsbyggnaden, ett
femtonhundratalshus av grå sten, låg på toppen
av en kulle med utsikt mot Oxford. Panelerna
i de gamla rummen voro målade i livliga
färger. Jag minns att ett av dem var hållet i en
rliiirvl’ V» o •foirrr Att* annat i cnlior.
V4J U XXUTUA/XU AU1 VV11 VVV uiilrux X UV11U1 “
lakansrött med dekorativa ornament i guld
och en bur med en röd kardinalfågel hängande
från en bjälke i taket. På spishyllan lågo
torkade apelsiner fyllda med kryddnejlikor,
och på väggarna hängde tavlor av Augustus
John, Duncan Grant, Henry Lamb och Mark
Gertler. Den omgivande parken var huset
värdig, med sina mörka idegranshäckar, sina
brant sluttande gröna gräsmattor och sin av
barockskulpturer kantade simbassäng, vars
vågor skvalpade mot den prudentliga stranden
av en liten trädbevuxen ö. Och så fanns där
förstås en massa skriande påfåglar, som
långsamt svepte fram tvärsöver sängarna i
köksträdgården eller kastade sig ned från murar
eller häckar under egendomliga,
disharmoniska, kusliga skrik. .. Men ingen påfågel
kunde ta sig egendomligare eller dekorativare
ut mot bakgrunden av den korrekta
Oxford-shirenaturen än lady Ottoline själv. Lady
Ottoline hade en anmärkningsvärd smak i fråga
om kläder men var sublimt likgiltig för
vedertaget mod. Hon tyckte om sammet, pärlor,
stora hattar, volanger och originella smycken,
och sålunda utstyrd, kanhända i en klänning
av buteljgrön sammet, kantad med svandun
och prydd av ett långt halsband av
oregelbundna antika pärlor, brukade hon svepa
igenom parken på Garsington, vanligen åtföljd
av någon uppmärksam ung man, som hon
interpellerade angående hans syn på kärleken
eller hans uppfattning om poesi.
Naturligtvis fick hon röna mycken
otacksamhet. Om hon var snabb att knyta
vänskapsförbindelser, så råkade hon också lätt
i osämja. Och värst av allt — hon kunde inte
rå för att hon var en utomordentlig
romanfigur. Hon var det slags material, som få
moderna romanförfattare skulle kunna motstå
frestelsen att utnyttja. Att räkna upp de böcker,
i vilka hon figurerar, skulle vara att nämna en
547
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
