Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
i första ledet bland Tysklands prosaister, för
oss i sin nya roman, ”Dietrich und der Herr
der Welt” (Verlag Wolfgang Kriiger, Berlin),
in i barnens värld. En pojke vid namn Dietrich
kastas av ödet ut i världen och råkar mitt in
i dess frestelser och förvirring; för att rädda
sig måste han i sin nöd anropa den Onde
som världens herre. Hans fall ned i det
demoniska avvärjes emellertid av nåd. Pojken blir
icke djävulens byte, utan mitt i sitt fall
kommer han i stället som genom ett under i
kontakt med världens sanne herre, han finner
vägen till Gud och lär sig att göra vad yttre
bud och den inre rösten kräver. Att kunna
förena dessa två bjudande nödvändigheter,
som så ofta går åtskils, är en mans
uppgift. Detta upptäcker pojken Dietrich redan
tidigt, och därför kan en lyhörd och subtil
utvecklingsroman, som tränger djupt in i ett
barns själ, bli en äkta uppfostrings- och
bildningsroman, som för fram till ett klart
mannaideal, vilket — för att anknyta till ett ord av
Richard Dehmel — är ödet vuxet.
Vad är ont? Vad är gott? Denna vår tids
ödesfråga ställer Albrecht Schaeffer med
storartad samling och symbolisk kraft i sin
roman ”Ruhland”, som kommit ut på Rütten
und Loenings förlag, Potsdam. Napoleonstiden
bildar bakgrunden. Den preussiske löjtnanten
Monthiver stupar, i hans ställe kommer hans
andra jag, hans dubbelgångare, en
skådespelare. Den döende, som inte bara till det yttre
stupar i slaget utan också dör på ett djupare
sätt tack vare sin sönderflytande känsloanarki,
placerar själv in sin dubbelgångare i sitt ställe,
därför att han tror, att han på så sätt skall
kunna rädda sitt fädernearv, som annars
förefaller vigt åt förfallet. Endast den döde
Monthiver och den andre, som efterträder honom,
känner till denna livshemlighet. Och nu frågar
man — och romanen ger här ett gripande svar:
”Kan någonting gott komma ur en lögn, kan
ur förutsättningar, som är helt chimäriska,
välsignelserik verklighet uppstå?” Vi vet, att
Ibsens tid bara hade ett kategoriskt nej som
svar på en sådan fråga. Men vi har i vår tid,
då alla värden kommit i gungning, måst
konstatera, att det inte kommer an på, hur det
rätta legitimerar sig, utan att det enda
avgörande är, vilka handlingar och konsekvenser
det goda, respektive det onda leder till. På
så sätt kan i en nödtid som Napoleons den
falske Monthiver bli till övervinnaren av den
lögn, som egentligen har sänt ut honom, så
kan han växa in i samvete och ansvarskänsla
— som uppfyllare av ett arv och en kallelse,
som inte tillfallit honom genom hans
härstamning eller genom rätt, utan som i stället
överförts på honom som på en av anden utvald.
Av dessa refererande ord skulle man kanske
kunna dra den slutsatsen, att Albrecht Schaeffer
lägger an på subtil sofistik. Men detta är inte
fallet. I varje fas av utvecklingen förvandlar
berättaren- sin idé till ett blodfullt
handlingsförlopp, han kommer inte med filosofiska
kommentarer utan med människor i inre nöd, som
måste kämpa för ett avgörande i en kritisk
epok. Albrecht Schaeffers roman ”Ruhland”
är ett av de mest betydande litterära verk vi
äger i vår tid — tyskt inte bara genom sin
samlade, klara överblick över stoffet och sin
naturliga innerlighet, sitt klara allvar, sin
stränga tukt på svärmeriets grund, utan tyskt
också genom det sätt, på vilket här dygd
skapas ur nöd.
Om Ernst Weiss’ nya roman, ”Der
Ver-führer” (Humanitas Verlag, Zürich), är
berättad i jagform, så skall man inte därför tro,
att det är ett enskilt jag, som här står i centrum
för berättelsen. Nej, denna självbespegling är
bara ett konstgrepp av författaren, ty boken
gäller icke en enskild individ utan
generationernas kamp under de tjugufem åren före
världskriget. De olika åldrarna under denna
tid gestaltas här i de mest skilda perspektiv
i förhållanden mellan far och son, mor och son,
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
