Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
upplevdas trollglans men också med den
spök-liga öververklighet, som bryter sig igenom varje
verklighet, bara vi kan se på det rätta sättet.
Bruno Brehm har denna blick, som förenar
det skenbart oförenliga: ängarnas grönska och
snön, som snart kommer att täcka dem;
strids-humörets marschrytmer och barnets lekande
lycksalighet, som omfattar hela världen;
sorgen över att varje skapad varelse skall förgås
och den obändiga glädjen över all världens
meningslöshet till trots... I sina historier
studerar Brehm på detta sätt människorna bakom
deras masker, som de själva håller upp för
sig eller varmed livet döljer deras rätta natur.
Han visar, hur de vill avstänga och
förneka en hel tid och hellre vill se genom sina
fixa idéers fönster än genom sina känslors
öppna ögon. Vad som försonar honom med de
jordiska varelsernas gåtfulla rörelser är
ingenting annat än det sagolika, som ligger bakom
varje liv och varje levande människa. Att
spåra upp och gestalta detta kan bara en sann
mästare.
Max Mell har samlat alla sina berättelser
i den volym han kallat ”Das Donauweibchen”
(Insel Verlag, Leipzig). Mell, som står i
beroende av Hugo von Hofmannsthal och var
hans älsklingslärjunge, älskar stillheten och
dess väg inåt. Det är också stillheten, som
säkrast och mest ostört ger honom den
nödvändiga kontakten med det nedärvda i känslor
och sagor. Han upprätthåller vår konsts
traditioner. Han älskar särskilt Mörike och
Grill-parzer. Man möter en enkel innerlighet, en
glad hängivelse åt det mänskliga, en sötma
— som dock aldrig blir för söt — en ren och
djup, äkta barnslighet både hos honom och
i alla hans berättelser och sagor, som han
berättar efter folktraditionen. Vare sig han
berättar om förgångna tider och människor
i sin hemstad Wien eller om tjänsteflickan
Barbara Naderer, som växer så samman med
sina djur, att hon lider med dem som en mor,
eller han med ett skälmaktigt leende berättar,
hur det gick till, då människan skapades —
alltid äger han denna diktarkraft, som förmår
höja det naivt ursprungliga till själsliga
symboler.
In i det historiska skeendet för oss romanen
”Der Thronfolger” av Ludwig Winder
(Huma-nitas Verlag, Zürich). Tronföljaren är den
österrikiske ärkehertigen Frans Ferdinand, som
föddes den 18 december 1863 och mördades
den 28 juni 1914 i Sarajevo, vilket gav
signalen till världskriget, vars efterverkningar ännu
kommer Europa att bäva. Endast en diktare
kan våga ge sig på att föra in en smula ljus
i denne tronföljares mörka liv — han ensam
förmår bakom historiens bild upptäcka det
mänskliga. Och Winder var speciellt kallad
att bli Frans Ferdinands skildrare och tolk,
ty han har alltid varit de tillbakasattas, de
av kärleken förbigångnas, de av olyckan
förföljdas och pinades diktare. I denna roman
har hans försonande medkänsla funnit en
storhet, som inte ligger i den historiska
bakgrunden eller i själva händelsen, utan som ligger
i den konstnärliga symbol, som visar oss, hur
en man, som står på samhällets topp, ändå
tillhör mänsklighetens djupskikt och blir deras
offer, hur lycka och olycka hör ihop, och hur
också kärlekens välsignelse förmår föra
tillbaka till den ensamhet, som alltid hotar all
mänsklig tillvaro. Ludwig Winder står som
berättare lika fjärran det nu så vanliga
historiska reportaget som de ständigt skönmålande
hovmålarna, han är en porträttör i stil med
Goya^ som målade det spanska hovet med all
dess demoni. Winder skildrar detta liv — som
kommer oss att djupare förstå mycket av vad
som skett i våra dagars Europa — med stor
brio och kraft, han målar både miljö och
människor med färgstyrka och klara konturer.
Den storartat fantastiska och i sin
utveckling så spännande historien om
Panamakana-lens byggande lever upp som en saga ur
verk
553
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
