Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
ligheten i Kasimir Edschmids nyktert sakliga
bok ”Das Drama von Panama”. Boken har
prytts med vackra teckningar av Georg Walter
Rössner och bör också kunna intressera
biblio-filer; den har utkommit på Darmstädter Verlag,
Darmstadt. Byggaren av Suezkanalen,
Ferdinand von Lesseps, ville överträffa detta sitt
lyckliga mästerstycke med Panamakanalen och
stupade på försöket; han dömdes till fem års
fängelse, urskogen med alla dess feberdunster,
som dödligt förgiftade en hel armé arbetare,
slöt sig samman kring det avbrutna
kanalbygget, och först decennier senare började
amerikanarna där fransmännen hade måst
sluta. Men innan de sände nya arbetare ned
i detta helvete, förintade deras vetenskapliga
”Moskito-brigad” på Isthmus i grund alla
moskitlarver, så att den gula febern försvann
och arbetet kunde genomföras. Först efter
trettiofyra år är Panamakanalen färdig, men
när det första fartyget den 15 augusti 1914
far igenom den, har Europa, som misslyckades
med detta verk, råkat ut för en ny tragik
— kriget. Kasimir Edschmid skildrar denna
väg från nederlag till triumf och ny skuld med
en antik historieskrivares säkra behärskning
men samtidigt med en modern människas
vemodiga sorg över så många misstag, så
mycket förvirring och kaos.
Vad är historia? Vad ligger till grund för
historien? Vart för historien och ett
spekulerande över den? Detta är frågor, som tidigt
upptog den lärde Friedrich Meinecke, som
nyligen kunde fira sin sjuttiofemårsdag, och
förde honom från historien till
historiefilosofien med detta resultat: ”Nur zu viele Dinge
gibt es, in denen Gott und Teufel
zusammen-gewachsen sind.” Nu har Friedrich Meinecke
skänkt oss sitt största verk, som samtidigt är
en sammanfattning av hela hans verk och
strävan — det är den stort anlagda
skildring i två band av en andlig revolytion som
han kallat ”Die Entstehung des Historismus”
(R. Oldenburg, München). Man brukar i våra
dagar säga, att historismen är övervunnen,
själva ordet präglades för övrigt på sin tid
som ett skällsord, men alltmer har man kommit
till insikt om värdet och nödvändigheten av det
som man bekämpade, och det är en nästan
skakande tragisk syn, när en vetenskapsman
i långt framskriden ålder och med orubbad
klarsyn som Friedrich Meinecke troende och
bejakande för fram historismens ideal för en
tid som blivit så helt omstörtad. Historismens
stora andliga insats berodde på att den inte
var en ny vetenskapsprincip utan en ny
livsprincip och i stället för ett schematiskt
generaliserande av de historiskt-mänskliga
krafterna satte en individualiserande analys och
uppfattning av dem. Människan i hennes
innerlighet, originalitet och andliga kraft ställdes
i centrum av världen och världsåskådningen.
Förflackandet av denna livsprincip
möjliggjorde uppkomsten av den meningen, att
historismen för till en ohållbar relativism och
förlamar människans skapande krafter. Gentemot
denna uppfattning betonar Meinecke
historismens positiva krafter och värden och bevisar
detta i detalj genom att ta upp till behandling
denna rörelses stora individualiteter. Meinecke
vet mycket väl, att historismen numera finner
gehör endast hos ett fåtal. Men han fortsätter:
”Wir sehen in ihm die höchste bisher
erreichte Stufe in dem Verständnis
mensch-licher Dinge und trauen ihm eine echte
Ent-wicklungsfähigkeit auch für die um uns und
vor uns liegenden Probleme der
Menschheits-geschichte zu.”
En stor och mycket otidsenlig tänkare talar
här med intellektuell kraft och fylld av en klok
vördnad för människans ande och själ. Med
betvingande kraft drar han upp linjerna för
och konsekvenserna av historismen, och som
dess störste representant ställer han fram
Goethe. Vi vet också — Goethe och en på
honom grundad tro på individens kraft kan
554
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
