Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Baum, Vicki, Kärlek och död på Bali, anmäld av Tyra Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
bekväma och luxuösa turistbåtar dit i
regelbunden trafik, likaså bil- och bussturer härs
och tvärs över ön. Stora moderna hotell ha
vuxit upp som svampar ur jorden. Folket styr
ut sig i europeiska klädesplagg och har blivit
sniket på turisternas drickspengar, bekvämare
att skörda än det mödosamt uppdragna riset
på fälten. Snart skall Balis kultur och egenart
vara ett minne blott.
Ett mindre deprimerande resultat av
turistströmmens ditledande är den bokflod som
uppstått och strömmat tillbaka. Från att ha varit
nästan terre vierge för litteraturen har Bali på
de sista åren plötsligt blivit ett omtyckt motiv,
och den ena Baliboken efter den andra har
utkommit av holländska, tyska, franska,
amerikanska och engelska författare, liksom den
ena filmen efter den andra har upptagits och
lanserats på hela världens biografer — tyvärr
en ytterligare reklam för att locka dit turister.
Det nyaste nya på området är Vicki Baums
bok som nu utkommit i svensk översättning,
en volym på 400 sidor som i romanform
beskriver de oförfalskade balinesernas seder
och bruk, deras dagliga liv och gärning inom
de olika samhällsklasserna. Enligt egen utsago
i företalet har författarinnan själv endast
företagit två korta besök på ön, men fått materialet
till sin bok av en doktor Fabius, som levat
infödingsliv där i sjutton år och upptecknat
vad han sett och erfarit samt testamenterat till
författarinnan en hel koffert full med
manuskript och anteckningar. Vare sig just denne
doktor Fabius verkligen existerat eller är en
fiktion, så är det tydligt att författarinnan fått
sitt material av någon eller några som voro
grundligt förtrogna med det, som fördjupat sig
i den balinesiska folksjälen och även lärt älska
den. Beskrivningarna av deras dagliga liv och
deras seder och bruk äro återgivna med stor
sakkunskap och förståelse.
Det historiska momentet i boken utgöres av
beskrivning över den dramatiska slutakten i det
stolta, frihetsälskande och fosterlandsälskande
folkets långa försvarskamp för sin
självständighet och mot inkräktarnas övervåld. Om
frihetskampens början på mitten av
aderton-hundratalet kan man få en god föreställning
genom doktor Aage Krarup Nielsens år 1925
utgivna bok ”Mads Lange til Bali”. Lange var
en dansk matrospojke som på 1830-talet
hamnade på Bali och småningom blev ”kungen av
Bali”, samt gjorde sig en stor förmögenhet på
att odla och exportera kolonialvaror därifrån.
Hans erövringar voro av helt och hållet
fredlig och vänskaplig art, han trivdes bland
balineserna, levde deras liv och var mycket
avhållen av dem. När så holländarna på
1850-talet ville med våld tillägna sig makten över
den paradisiska ön, var det Lange som i det
längsta mäklade fred, utförde båda parternas
diplomatiska uppdrag med takt och skicklighet
och uppsköt katastrofen.
Denna slutliga katastrof inträffade flera
decennier senare — närmare bestämt 1906
—-och det är denna som Vicki Baum skildrar
i sista kapitlet av sin bok. Då var Mads Lange
längesedan död och begraven på Bali, och det
fanns ingen som kunde uppta hans roll som
fredsmäklare mellan parterna. När Balis furstar
efter ett tappert försvar insågo att de omöjligt
kunde hålla stånd längre mot de vitas kanoner
och tekniska övertag, så föredrogo de en
frivillig död med familjer och barn och hela sitt
hus hellre än att förnedra sig till att bli
vasaller åt främmande inkräktare. Detta var
”popotan” = ”slutet, alltings ände”, ett
mass-sj älvmord i skönhet. Som religionen och
konsten spela de största rollerna i Balifolkets
liv, och de lägga något av dessa två ting i allt
vad de företaga, så blev även denna popotan
en religiös rit och en dramatisk akt. På
européerna verkade det som teaterspel, men
för balineserna var det det enda värdiga sättet
att gå under. Ännu leva många ögonvittnen
som kunna berätta därom, och Vicki Baums
bok ger en gripande framställning därav. Trots
att författarinnan på ett annat ställe i boken
kallar detta koloniserande för ”sund
realpolitik”, så är denna rent sakliga skildring av
popotan i sig själv en predikan mot
vålds-koloniserandet, det orättfärdiga förgripandet
mot ett annat folks kultur, frihet, egendom och
elementära existensrättigheter. Det blir inte
mindre orättfärdigt, utan tvärtom, när detta
sker under masken av ”civiliserande” och
”straff” för det underkuvade folkets rent
interna angelägenheter, som ej angå
utomstående att blanda sig i. Boken ger bland annat
en åskådlig bild av skilda rasers oförmåga och
bristande vilja att förstå varandras mentalitet
och varandras kultur. Sedvänjor som äro
resultat av århundradens tradition byter man inte
lika lättvindigt som man byter skjorta.
Ut
565
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
