Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ahlström, Gunnar, Georg Brandes’ Hovedstrømninger, anmäld av Erich Wittenberg - de Madariaga, Salvador, Världens organisering; Elyseiska fälten, anmälda av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
går av hans biografier över Byron,
Schopen-hauer och Nietzsche, Lassalle, Disraeli och
Bismarck.
I Brändes’ naturuppfattning sammansmälter
Spinozas och Goethes panteism med Rousseaus
naturkult; därtill följer Brändes i den franska
positivismens, den engelska empirismens och
den tyska idealismens fotspår.
För Brändes — liksom för Kant — är
människan samtidigt natur- och förnuftsväsen. De
naturliga känslorna äro som hos Rousseau
dygdernas garanter. Den autonoma människan
bejakar livet, skakar stolt av sig den
förnedrande syndkänslan och behöver icke mer
religionens bräckliga stöd för att gestalta sin.
tillvaro. Härigenom förklaras Brändes’ uppgörelse
med den kristna askesen och hans orubbliga
anslutning till Feuerbachs revolutionära
religionskritik. Därför kan även Brändes frimodigt
bekänna sig till den livsbejakande, realistiska,
osminkade italienska renässanskonsten i
överensstämmelse med Taine, Nietzsche,
Burck-hardt och den svenske diktaren Snoilsky och
under häftigt bekämpande av Kierkegaards
skuldlära, som ser religionens drivfjäder i
syndmedvetandet och ångestkänslan. I nära
släktskap med sjuttonhundratalets tänkesätt ser
Brändes, liksom tidigare Madame de Staél,
i Kristus den stora förebilden för human och
naturlig mänsklighet och fordrar det sannas,
godas och rättas förverkligande i det bestående
samhället. Han förkastar klerikalismen i varje
form och betraktar reformationen som ett
förspel till den franska revolutionen. Brändes’
humanism är enligt Ahlströms övertygelse av
utopisk natur, Brändes själv enbart en ideolog,
vars betydelse ligger blott i det förgångna.
Ahlströms nya insats består i grundtesen att
Brändes är en liberal på unghegelianismens
grund. Faktiskt har Ahlström dragit en
intressant själshistorisk parallell mellan Brändes och
unghegelianismen. De mötas, som Ahlström
med rätta framhäver, i många väsentliga
frågor; så i kampparollen mot romantiken,
i den absoluta tron på det autonoma förnuftets
oförgängliga rätt, i erkännandet av franska
revolutionens betydelse för det moderna
själslivet, i det lidelsefulla framhävandet av
tankefrihetens vikt, i avståndstagandet från
religionen och i det principiella bejakandet av den
politiska radikalismen och kosmopolitismen.
Det är emellertid sakligt oriktigt när
Ahl
ström härleder den moderna andliga och
politiska liberalismen från unghegelianismen och
därtill pressar in Brändes’ mångsidiga väsen
inom ett trångt filosofiskt dogmas ram. Ty
liberalismen vilar huvudsakligen icke på Hegels
utan på Kants lära, är icke revolutionärt utan
evolutionärt orienterad och dessutom avgjort
bestämd genom praktiskt politiska motiv.
Därmed faller också den skarpa kritik som
Ahlström från marxismens ståndpunkt riktar mot
Brändes’ liberalism. Unghegelianismen
utmynnar emellertid, vilket Ahlström beklagligtvis
förbiser, i en radikal ungsocialism, som varken
har med Brändes eller med liberalismen att
göra. Med rätta har en gång Fröding
protesterat mot en ensidigt politisk
Brandestolk-ning och träffande fastslagit att Brändes var
en fördomsfri ande med öppet sinne och klar
blick för alla nya och framsynta idéer.
Härför ger just Ahlströms verk det bästa beviset.
Klar i uppbyggnaden, språkligt fängslande
och fint stiliserad utgör alltså Ahlströms bok
i sin initierade och tillförlitliga
detaljundersökning, alla nödvändiga förbehåll till trots,
en oumbärlig grundval för framtida
Brandes-forskning. Ericii Wittenberg
Världens organisering
SALVADOR de MADARIAGA: Världens
organisering. Utkast till en världsplan.
Med förord av universitetskansler
Östen Undén. Översättning av
Åke Malmström. Natur
och Kultur. 3: 50.
SALVADOR de MADARIAGA: Elyseiska
fälten. En dialog. Översättning av Greta
Tiselius. Natur och Kultur.
3: 50.
Medan Europas stater som bäst förbereder
sig för en ny sammandrabbning och kriget
i Spanien synes ge en försmak av vad som
kan komma, har Salvador de Madariaga satt
sig ner för att skriva ett digert verk om
”Världens organisering”. Madariaga är till börden
spanjor, men hans hemlands öde tycks
ingalunda bereda honom några sömnlösa nätter.
I varje fall är han i sin nuvarande fristad,
Oxford, i stånd att ägna sig åt mycket abstrakta
sysselsättningar. Att i nådens år 1938 våga
569
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
