Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Lindberg: En stor europés testamente - Anmälda böcker - Pirenne, Henri, Histoire de l’Europe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STOR EUROPÉS TESTAMENTE
PROFESSOR PIRENNE OCH HANS KAMRATER
I BARACK 73 I FÅNGLÄGRET I HOLZMINDEN.
onekligen patetisk. Den andäktiga tystnaden
var nog inte enbart föreläsarens förtjänst. Det
ämne han valt gav ideligen anledning till
ångestfyllda reflexioner. Åhörarna hade ju
goda skäl att befara, att Belgiens historia som
självständig stat var ett för alltid avslutat
kapitel — de tyska tidningarna upplyste dem
bland annat om att deras land med dess
språk-och ”ras”-motsättningar var en ”artificiell”
skapelse, som saknade existensberättigande.
Pirennes andra föreläsningsserie, som hölls för
de ryska studenterna, var en kurs i Europas
ekonomiska historia.
De båda belgarnas deportation hade
naturligtvis inte kunnat undgå att väcka
uppmärksamhet och indignation i de neutrala länderna.
Från flera håll intervenerade man till deras
förmån. Bland annat riktade president Wilson
personligen en vädjan till kejsar Wilhelm,
vilken emellertid lämnades obesvarad.
Aktionen ledde dock så småningom till resultat, i det
att de tyska myndigheterna läto förmå sig att
överföra Pirenne och hans olyckskamrat till
Jena, där de åtnjöto större rörelsefrihet och
även hade möjlighet att utnyttja
universitetsbibliotekets skatter. För Pirenne blevo dessa
höstmånader i den lilla universitetsstaden
lärorika främst därför att han nu hade talrika
tillfällen att sammanträffa med tyska akademiker.
Några av dem kände han förut. Han hade
i yngre år bedrivit rättshistoriska studier vid
universiteten i Berlin och Leipzig och hade då
skaffat sig många vänner bland studenterna.
Som ett bevis på den uppskattning han mötte
i dessa kretsar kan anföras, att han rönte den
för en utlänning ovanliga hedern att utses
till ordförande i Akademischer historischer
Verein; i denna egenskap frambar han vid ett
tillfälle föreningens hyllning till kejsar
Wilhelm. Han hade tagit djupa intryck av tysk
vetenskap — till hans lärare hörde bland andra
Gustav Schmoller — och han hade senare
nedlagt mycket arbete på att förmedla kontakten
mellan tysk och fransk historieforskning, bland
607
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
