Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Lagercrantz: Johannes Edfelts diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF LAGERCRANTZ
Ingen har härvidlag gått längre än Edfelt.
Det är inte nog med att han skriver vår tids
klaraste, enklaste och ädlaste vers. Hans konst
tycks även vara baserad på en hemlig princip,
på tystnaden. Det outsägliga pratar man inte
om. Han förnimmer det i tystnaden.
Men hemligt vänta vi: undret skall ske!
Och möta vi annat än lystnad,
ja, kunna vi annat än djävulskap se,
förstummas vi. — Resten är tystnad.
Den edfeltska tekniken står i hög grad
i tjänst hos tystnaden. Det förefaller oss, när
vi läsa hans dikt, som vore en tyst sekund
inlagd efter varje rim, mellan varje rad, som
om varje strof inramades av stumma,
högtidliga intervaller. Det flitiga bruket av tankstreck
och utropstecken verkar i denna riktning. Ett
annat kønstdrag, som är karakteristiskt för
Edfelt, tvingar oss även det att en stund
förstummade dröja efter läsningen av hans dikter.
Han förkortar gärna sista versen i en strof,
så att i rytmen plötsligt gapar en lucka, ett
rum för lyssnandet efter det ofattbara som
endast tystnaden kan förmedla.
Äro orden sparsamt brukade hos Edfelt
gäller detta i ännu högre grad de poetiska
bilderna. Hela den symbolvärld, som vår lyrik
genom seklen rört sig med, lyser nästan helt
med sin frånvaro. — Bilder hämtade från
växt- eller djurriket äro mycket sällsynta.
Förekomma någon gång träd, blommor eller djur
äro de ej artbestämda, utan framstå redan
från början som abstrakta begrepp. Diktaren
kan till och med vara polemiskt inställd mot
naturen, som ej förstår den moderna
människans splittring. I ”Aftonunderhållning”, den
diktsamling som betecknar Edfelts
konstnärliga genombrott, heter det:
Natur, som åter andas
tro, hopp och kärlek tryggt,
med all din trygghet blandas
vårt mänskotvivel skyggt.
För oss med all vår oro
är hån ditt sakrament:
hur kvalen voro
har du ej känt.
De symboler Edfelt använder äro ej statiska,
utan äro valda för att förhöja dikternas
oros-karaktär. Han önskar ej lokalisera sin dikt
vare sig i tiden eller rummet. Han är
internationell, rörlig, ständigt stadd på resa, aldrig
inskränkt av några geografiska eller biologiska
gränser. Med förkärlek alluderar han på
rese-livet, på zigenarlivet, på judarnas eviga
vandringar, på själarnas främlingslegion. Vi behöva
bara studera hans dikttitlar för att få detta
orosdrag betonat. Tåget, I förbigående,
Världs-hotellet, Adressat, Decembergata, Orosfågel,
Faderlös, Främlingslegion, Rubicon, Uppbrott,
Reseberättelse, Avsked, Haveri, Resenärer äro
vanliga och karakteristiska titlar. Särskilt gärna
föreställer sig Edfelt jorden som ett stort hotell,
där människan som en turist på genomresa
tagit in endast för en natt. Hennes bagage
är det minsta möjliga. Hon måste ju genast
bryta upp. Den trötte pianisten längtar efter
stängningsdags och för publiken gör endast
känslan av kamratskapets förpliktelser det
möjligt att hålla ut i den makabra
spökdansen.
Denna symbolvärld är naturlig för den som
med sin generation känner sig som en förrådd,
som en fosterlandslös, som kan bikta:
Oss kan man kalla samvetslöst bestulna.
Fortuna var oss inte nämnvärt huld.
Hur amortera, medan bladen gulna,
sin studieskuld?
Rov för en kristids skrävlande profeter,
vi löst biljett till skilda paradis.
Vad ha vi inte fått för dyrbarheter
till själaspis!
Men denna symbolvärld är ej endast ärvd,
är ej endast de usla resterna av en kultur,
som världskrig och kristider slagit sönder. Den
616
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
