Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Lagercrantz: Johannes Edfelts diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF LAGERCRANTZ
”1 Bertold Brechts Tolvskillingsopera’, sådan
den gavs på film, far i de sista scenerna en
furstinna med en jättelik rosenbukett i famnen
genom gatorna i kalesch. Men plötsligt vimla
från mörka prång och dunkla bigator den
lidande mänsklighetens representanter fram,
tiggare, krymplingar, puckelryggar, män på
träben, själsligt eller materiellt misslyckade,
alla vingskjutna, alla skeppsbrutna. Det är ett
helt folk, som ingen tänkt på uppe på
samhällets höjder, och skrikande döljer den vackra
furstinnan sitt ansikte i rosorna. — I den
fruktansvärda tid, i vilken vi nu leva, kan
ingen dölja sitt ansikte i rosorna.”
Utan att göra alltför mycket våld på denna
bild kunna vi låta rosorna representera den
förbjudna musiken. Det är, menar Edfelt,
människans plikt att stanna kvar, att fatta
ståndpunkt, att taga sig an ”alla vingskjutna, alla
skeppsbrutna”. Hur starkt än skalden känt
isoleringens köld i sitt blod har han dock
aldrjg kunnat vara likgiltig för omvärlden och
dess problem. Redan från början möta vi
i hans dikt en samhörighetskänsla med
lidandets brödraskap, som ger hans dikt en
mänsklig och gripande ton. Diktaren döljer ej sitt
ansikte i rosorna. Han stannar kvar och formar
gång på gång strofer burna av längtan efter
gemenskap med sina olyckskamrater.
Jag tar notis om en sårad,
skygg blick, som min egen skär
i människovimlet här.
En grannkvinna, höstligt fårad,
en livets grå pensionär:
med dem kan jag bli familjär.
”Familjär”, ordet klingar halvt ironiskt,
avklippande allt vidare resonemang. Det säger
oss något om den skygghet för överord, som
vi redan funnit utmärkande för Edfelts dikt.
Det skulle aldrig falla honom in att säga ett
ord för mycket. Han vill inte misstänkas för
sentimentalitet. Han har en manlig fasa för
allt som verkar medlidande och han vänder
sig bestämd bort från det daltande med
olyckan, som bringat så många poeter på fall.
Men just därför att ömheten så sällan tillätes
att tränga sig fram griper den starkare när
vi spåra den och vi uppfatta den som mer äkta
och mer tillkämpad än hos de flesta andra.
Vi ha mer respekt för tystnaden än för det
högljudda lamenterandet.
Man har gjort tämligen stor affär av den
edfeltska diktens politiska tendens. Man tvivlar
ej heller på att diktaren avgjort anslutit sig
till radikala åskådningar med klart
antifascis-tisk tendens. En stort anlagd kantat, som förra
året uppfördes i Konserthuset, talar också sitt
tydliga språk därom. — När det gäller
diktsamlingarna, misstänker jag, att man ibland
låtit sig bedragas av en terminologi hämtad
från kriget eller klasskampen och dragit
förhastade slutsatser om diktarens avsikter. Det
är hos Edfelt inte fråga om några jordiska
palissader, och de skansar som belägras i
”Guds vredes länder” äro ej skönjbara för
ögat. Det är för själens del som kastellet skall
byggas.
Ja, där nävarna gå tyngst i borden
skall du visa brist på födgeni:
För din dyra samvetsfrid på jorden
stå bespottade idéer bi.
En sådan stridssång kan användas av vilket
parti som helst, därför att den står över
partierna och vänder sig till den enskilda
människan för att pressa henne ur den aningslösa
trygghet, som hon tror sig kunna bygga sitt
liv på i hägnet av parti eller klass. Man
misstager sig storligen om man klistrar en politisk
etikett på Edfelts dikt. Den har budskap endast
till den enskilde och är som all dikt till sitt
innersta väsen religiös, vilket givetvis ej
nödvändigt är detsamma som kristen.
3.
Den sociala medkänslan upphäver den
ödesdigra avskildhet som ofta tar skalden fången.
Det stora avgörandet, där döden besegras av
livet, där själens isbelagda fönster åter blir
618
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
