Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Brev från Danmark - Anmälda böcker - Munk, Kaj, Han sidder ved Smeltediglen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING KEHLER
forcejakt. Goethe säger att ”njutningen
förnedrar”. Det ordet passar in på professor
Mensch. Han är genial, men han är också
en ynkrygg.
Men han slipper inte undan så lätt som han
hade tänkt sig och hoppats. Han kan kasta
sina vänner i gapet på jakthundarna, men han
älskar fröken Schmidt, och hon är judinna
— eller rättare halvjude. Hon hette förut Sara
Levy och var en berömd skådespelerska och
kabarésångerska. Efter 1933 reste hon till
London, genomgick en omfattande
ansiktsopera-tion, som alldeles förändrade hennes drag, lät
färga sitt hår — och återvände till Tyskland
som fröken Schmidt. Och som en kork som
legat på botten av en vattentunna steg hon åter
mot ytan. Och hon drog sin bror med sig upp.
Hon klängde sig fast vid professor Mensch, den
störste och genialaste av alla Tysklands
universitetslärare och vetenskapsmän. Hon gjorde
sig nyttig, hon förstod att hjälpa honom, han
blev beroende av henne, han förälskade sig
i henne, och hon älskade också honom, därför
att hap var den store och berömde tysken, och
därför att han var hennes räddningsplanka,
hennes tillflykt, hennes chans . . .
Innan professor Mensch överräcker sitt fynd
till Führern har han visat det för rikets
kulturminister, doktor Dorn, som utan att ana oråd
har konstaterat att modellen till porträttet varit
jude. Dorn själv är eld och lågor för den
gammaltyska läran att Jesus av Nasaret var
arier. Då han av professor Mensch får veta
sanningen om tavlan fordrar han att den skall
utlämnas. I nödfall kommer han att bruka
våld.
Professor Mensch har nu — icke med sin
goda vilja, och i det avseendet bär han sitt
namn med rätta — ställts inför sitt livs
avgörande val. Han beslutar att giva kejsaren
vad kejsaren tillkommer. Han krossar tavlan
framför Führerns fötter utan att ha röjt dess
hemlighet.
Men därmed har också nationen, riket,
Führern fått tillräckligt. Mittför Führerns
ansikte gifter han sig med sin vetenskapliga
assistent, den kvinna han älskar. Och Führern,
som icke anar vad professor Mensch redan
har offrat, vänder honom ryggen. Dorn ger
Mensch och Sara Levy tjugufyra timmar att
försvinna på — ut ur Tyskland. Nu först har
han på allvar fått tysklandspriset. Men i samma
ögonblick är han också där den store
Mästaren vill ha honom.
Han har tagit sitt kors på ryggen. Till Sara
säger han: ”Du skal føde mig en Søn i min
Ålderdom, Sara, han skal blive en god Tysker
og et sandt Menneske.” Nu tror han också
— ty han har emottagit evangeliet i sitt hjärta:
korset kan han aldrig förlora, det är ett
nederlag! Endast genom sitt nederlag kan en
människa segra!
Handlingen är våldsamt osannolik, men den
dramatiska illusionen är till för att få bukt
med det osannolika. Som dramatiskt konstverk
är skådespelet varken mer eller mindre än
ett mästerverk. Vilken förtätning, vilken
koncentration : ett världshistoriskt och aktuellt
problem av oöverskådliga dimensioner och
djup sammanträngt till en liten bok om knappa
åttio sidor och till en föreställning på ett par
timmars speltid! Som poesi är verket mera
tvivelaktigt. Det offrar både åt gottköpsteatern
(scenerna mellan den själsfrånvarande
professorn och den lika traditionella
hushållerskan) och åt den folkliga komedien. Mycket
är banalt, ännu mera är grov konfekt. Men det
finns ingen på stället marsch, och det
marscheras med ypperlig rättning. Karaktärerna
äro valda med ekonomiskt förstånd och med
blick för den starkaste effekten. Den stora
holmgången mellan de båda andliga
tungviktarna, doktor Dorn och biskop von Beugel,
som illustrerar kyrkostriden i Tredje riket,
framtvingar först en stor andlöshet i teatern
628
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
