Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edmond Jaloux: Nya franska böcker - Anmälda böcker - Chardonnes, Jacques, Les romanesques - Duhamel, Georges, Le désert de Bièvres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDMOND JALOUX
GEORGES DUHAMEL
Jacques Chardonne sig med den allra största
enkelhet; hans meningar äro klara,
genomskinliga, lätta och luftiga som spetsar. De
kunna se ut att säga ganska litet, ja, rentav
verka tomma, men de bli plötsligt fyllda av
innehåll när författaren hejdar sina tankar.
Samma förnäma konst utmärker de båda
arbeten som Jacques Chardonne utgivit
omedelbart efter ”Les romanesques”: det ena,
”L’amour, c’est beaucoup plus que 1’amour”,
innehåller en samling på en gång allmänna
och personliga reflexioner och tankar om
kärleken och allt vad den innebär, den andra,
”Le bonheur de Barbézieux”, är en skildring
av författarens eget liv, en framställning
genomlyst, skulle man kunna säga, av ett ljus
och en värme som man måste beundra. Dessa
tre böcker sätta Jacques Chardonne i allra
främsta ledet av våra samtida författare. Han
står i jämbredd med våra allra största
”moralister”.
Våra läsare känna redan ”La chronique des
Pasquier” av Georges Duhamel. Vi veta att
Salavins skapare i denna romanserie velat
framställa en liten borgerlig familjs
intellektuella, sociala och ekonomiska utveckling. Om
jag bleve tillfrågad om vilken fransk författare
som i detta nu ger det riktigaste begreppet om
vårt lands samhällsliv och karaktär, tror jag
att jag först skulle nämna Georges Duhamel.
Han idealiserar icke sina figurer, som andra
optimister bland författarna, vilka gärna vilja
lugna läsarna i fråga om dem själva, han
svartmålar eller nedsätter dem icke, som så
många andra romanförfattare, som använda
sig av sin konst för att undergräva den värld
de tillhöra eller som låta det förakt de känna
för mänskligheten gå ut över sina skapelser.
Man kan inte tänka sig något mera sansat,
rättvist och mindre överdrivet än Georges
Duhamels framställning. Hans hjältar finnas
spridda i Frankrike i tusentals exemplar. Det
händer rentav att dessa figurer komma en att
tänka på Alphonse Daudets hjältar, ehuru det
annars inte existerar någon likhet varken i
stil eller livsåskådning mellan författaren till
”Jack” och författaren till ”Vie des martyrs”.
Men pappa Pasquier, denne på en gång
fantastiska och storstilade skadegörare, ehuru
utan avsiktlig illvilja, påminner om vissa av
Alphonse Daudets mest lyckade figurer, till
exempel Delobelle, och fru Pasquier har
samma milda, uppoffrande sinnelag och
outtröttliga godhet som Daudets mödrar.
Slutligen är det inte utan att de drömmare och
fanatiker till vänster, som Duhamel skildrar,
erinra om de drömmare och fanatiker till
höger, vilka skapats av den romanförfattare
som i Elysée Méraut, hjälten i ”Les rois en
exil”, skildrat en epoks upplösning, en
romanfigur som på ett nästan profetiskt sätt
ante-ciperar en sådan man som Charles Maurras.
I ”Le désert de Bièvres” få vi bevittna hur
berättaren i ”La chronique des Pasquier”
634
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
