Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irja Browallius: Minnen under sirentjut. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRJA BR0WALL1US
gente mannen, som väckte medlidande med
sin fattigdom men respekt genom sin
begåvning. Och nu stod han där. Så många år
efteråt. Som en välbärgad man och läste
löpsedlar med budskap från sitt fädernesland.
Hade han besökt det? Hade han varit där
sedan sin stormiga ungdomstid? Vad tänkte
han, där han stod och mumlade? Jag blev
plötsligt nyfiken.
”Herregud”, sade jag högt. Det flög ur
mig, innan jag visste ordet av. Utan att jag
gjorde mig reda för det. ”Herregud, nu blir
det krig. Allt är meningslöst.”
Den lille mannen vred pilsnabbt på
huvudet och gav mig en genomträngande blick.
”Ne”, sade han kort och vasst. ”Inte
meningslöst. Nu kommer den stora uppgörelsen,
min fru, tro mig, den stora uppgörelsen.”
Jag tittade på honom. Sannerligen skakade
inte munnen på honom. Läpparna darrade.
Han var upprörd. Jag kände igen något av
hans nervösa upphetsning från
demonstrationerna på asis, när han med frän energi och
slagkraft slungade fram svar, som gjorde oss
andra lite stukade. ”Den stora uppgörelsen”,
upprepade han lågt, tydligen återigen glömsk
av min närvaro. Han såg disträ ut, tycktes
försjunken i sina tankar, höjde på axlarna
lite, blinkade till och klev ut ur ljuskretsen
vid anslagstavlan. Han mumlade och
muttrade för sig själv, när han försvann i gatans
ljusdunkel.
Jag stod häpen kvar. Vilket egendomligt
möte. Nuet och det förgångna
sammankopplat. Vad hade han egentligen menat? Vad var
han nuförtiden? Varför hade han inte
återvänt? Uppgörelsen? Var det kanske så att
han bidat sin tid, medan han anpassat sig
och arbetat i ett främmande land? Just i kväll
vid denna anslagstavla hade jag mött honom,
när han stod längtande, spänd, upprörd och
grubblande över sin ungdom och dess kamp.
Någon hade påstått på institutet, att han
gjort någon våldshandling, som ådragit
honom misshag. Han hade måst rymma fältet.
Andra hade viskat andra saker om honom.
Han skulle vara en ganska farlig karl, en
opålitlig människa. Men skulle han då ha
fått dispens att studera här? Vad visste jag?
Där jag nu gick, kunde jag inte glömma
denna episod. Min fantasi arbetade. Jag
försökte erinra mig hans blick och åtbörder.
Jag gick hem, satte mig med ett
handarbete, tänkte på min son, som just nu
fullgör sin värnplikt. Grubblade om jag skulle
skicka honom någonting särskilt.
Oupphörligt kom jag ihåg mannen från gatan. Och så
mindes jag brevet, som jag börjat och inte
avslutat. Jag tog fram det och skrev det
färdigt. I ett postskriptum skrev jag: ”Kan du
tänka dig vem jag såg i kväll? Dybov, som
jag nämnde i brevets början. Dybov från
institutet, du minns den lilla styva karlen,
som försvann och visst aldrig återupptog sina
studier, den där lilla karlen, som hade varit
med om revolutioner och var mystisk på
något sätt, mystisk genom sin främmande
nationalitet, sin begåvning och sin tystnad,
förtegenhet och fattigdom.” Jag beskrev mötet
och hans ord. När jag slutat brevet, drog jag
på högtalaren, svängde rattarna, letade mig
ut i etern, där spridda stämmor ropade till
mig, upprörda heilrop, underliga slaviska
röster. Rytmiskt elektriserande dansmusik
och symfonier. Äntligen några melodiösa
enkla vistoner, stilla, rofyllda, utan hets och
agitation, utan lössläppt förtvivlan, bara
några mjuka variationer, svagt återgivna. Så
lutade jag mig tillbaka och genomgick i
minnet allt, jag visste om Dybov.
En mulen höstdag hade han uppenbarat sig
för första gången på institutet, där han
gjorde sensation med sin trasiga kostym och
sitt utmärglade utseende. Och ännu mera när
han demonstrerade för första gången för
professor Smith. Aldrig skulle jag glömma
666
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
