Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irja Browallius: Minnen under sirentjut. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN UNDER S1RENTJUT
detta. Jag var själv ganska nervös. Smith
tålde inte fruntimmer. Han hade aldrig sett
mig förut, ty också jag i min ringhet skulle
för första gången demonstrera för professorn.
Man sade, att han alltid lät det första
intrycket vara det bestämmande. En stackars
flicka, som satt skrämd och inte förmådde få
fram de rätta svaren, ignorerade han kanske
vid varje demonstration, såg henne inte,
frågade henne inte. Hon var ur leken, kasserad,
omöjlig, ingenting att räkna med. Kort sagt
en idiot, som dock kunde glädja sig åt att
få hans kraftiga namnteckning på
dissek-tionsintyget. Godkänd. Varje gång godkänd.
Utan en fråga. Ända tills tentamen. Då
kastade han till den olyckliga några dräpande
frågor och underkände vid första felaktiga
svar. Sådan var Smith.
Vid denna minnesvärda demonstration var
det som vanligt vid professorns
demonstrationer fullt med folk i inre salen. Partiet låg
färdigpreparerat på bordet. De yngre och
äldre medicinarna i sina vita rockar stod
uppklivna på bänkar och stolar och bildade
en kompakt hop kring de demonstrerande,
som såg lite bleka och spända ut och nervöst
fingrade på pincetterna. Från gatan steg
bruset, ett tåg visslade vid Centralen.
Vinterda-gerns gråkalla ljus vilade över
dissektionssalens publik. Förintelsens dofter fyllde
luften. Ungdomen och döden möttes här varje
dag och stund. Men döden föreföll knappast
så hemsk, som man kunde ha föreställt sig.
Den var avklädd sitt mänskliga anlete och
framstod endast som gripbart, betydelsefullt
material.
Den vördnadsfulla tystnaden avbröts
endast av professorns orationer och snabba
frågor, och de demonstrerandes behärskade
svar. Det hela gick av någon anledning
uruselt. Ingen svarade till belåtenhet.
Stämningen sjönk, och professorns ansikte fick ett
uttråkat, kritiskt, nästan lidande uttryck, som
snart blev en smula föraktfullt. Han kastade
tillbaka hårmanen, grep dissektionskniven,
dissekerade upp någon liten detalj,
förklarade igen, kliade sig i det yviga håret med
de inte fullt rena fingrarna. Därpå steg han
upp, gick fram till den lilla svarta tavlan,
som var infälld i väggen vid
dissektionsbor-det och började teckna och förklara igen.
Han hade ordet i sin makt, han hade fantasi,
han tecknade överlägset, han gestikulerade
elegant. Till sist teg han, gjorde en
dramatiskt betydelsefull paus. Det blev så tyst, att
man hörde det svaga droppandet av
vattenledningskranen borta i hörnet. Så kastade
han kritan med en utmanande rörelse i
golvet. Den sprack.
”Ingen kan alltså med säkerhet yttra sig i
saken”, sade han giftigt. ”Församlingen tiger.
Eller kanske den slumrar. Hein? slumrar
den?” Han brukade ibland späcka sitt tal med
utländska glosor alltefter arten av de
facktidskrifter han studerade. Han studerade
tydligen någon fransk dylik vid denna tidpunkt.
Mitt under den pinsamma tystnaden
hostade någon till, lite kort och torrt. Allas
blickar vändes mot den hostande. Det var
Dybov. Hans ögon glänste oroligt, lite hetsigt,
hans fingrar trummade mot vaxduken, han
sköt fram huvudet, så att den magra halsen
såg ännu smalare ut. Så smackade han till
på ett underligt sätt och såg ut, som om han
tog sats, bildligt talat.
”Man skulle jo kunna säga, att partiet inte
kan beskrivas i några alltför sammanfattande
satser”, sade han, ”det övergår jo mänsklig
förmåga, men i varje fall grundar sig det
nyss framhållna faktum på följande —” Han
teg, tog sats igen och började tala.
Hans brutna språk, lite torra stämma,
behärskade säkerhet gjorde omedelbart intryck.
Alla stirrade på honom. Professorn hörde på
honom. Stämningen var nästan dramatisk.
Smith lade huvudet lite på sned, nickade
667
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
