Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ossian Elgström: Månadsrapport från en kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSSIAN ELGSTRÖM
MÅNADSRAPPORT
O
FRAN EN KUST
Hösten har kommit på allvar. Lerlandets
bistra slaskiga höst med regn och dis,
kanonskott från fyrar, mistsignaler och klämtande
klockor. Signalerna växla på stormvarningen,
upp och nedvänd kon, västvänd kon, en kon,
två koner, klot över tratt, sydlig storm,
västlig storm, östanvind och piskande hagel.
Havet trummar med envis enslighet mot
våtblanka kuster, den driver vågorna mot
stormpinat lågland.
De rum, som jag inte eldar uti, äro som
råkalla gravvalv. Tapeterna slå bukter, och
tavlorna visa mögelfläckar.
Min tjänarinna och jag föra en
hjältemodig kamp emot kyla och råhet från havet.
Sotiga karlar avlasta sina kolkorgar i mitt
kolrum, som ligger bredvid köket.
Tjänarinnan befinner sig i ett av kylan
upphetsat tillstånd. Hon fryser, säger hon.
Hon drager en röd jumper över den gula,
hon bär under. Sedan drager hon en blå över
den röda, och som hon dessutom alltid går
med en grön halsduk om huvudet, är denna
färgblandning mycket påfallande. Förutan
sotfläckar i pannan och spiskrok i handen
skulle hon förefalla mig i högsta grad
främmande.
Vi försöka hålla nedre våningen uppvärmd
från en enda centralkamin, men det går inte.
Förstugan visar -|- 9, rummet innanför
-f- 5. Vi kapitulera, vi stänga av dem, och
glädja oss åt den mera koncentrerade
temperatur vi på detta sätt lyckas åstadkomma
i vårt enda rum.
Höststormarna vina obehindrat in genom
gatdörrens springor. Även den stänges av.
Kom också Hans Majestät Konungen (Gud
välsigne Honom) får han gå köksvägen hos
oss.
Min tjänarinna tar fönsterremsor till hjälp
och med dem och gamla Dagens
Nyheter uppför hon en barrikad mot nordvästen,
vilken högst förbluffad över hindret i fråga
helt fegt nöjer sig med att ge gatdörren
dundrande sparkar, hamra med portklappen
mot densamma och för övrigt låtsa om, som
om han inte brydde sig ett dyft om, att vi
undanbedja oss hans besök den vägen, där
han stryker förbi våra väggar på sin eviga
vandring mot sydost.
Dagarna bli mörkare, tunga gråsvarta
molnknölar rulla trögt hän över himlen.
Andra moln ha mera brådska, de stå på
lut som konsthoppare i simstadion, de tränga
sig före, klättra upp på de långsammare
kamraternas ryggar och ila i dagslånga slalom
över firmamentet städse efterföljda av nya
molnhärar.
670
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
