Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ossian Elgström: Månadsrapport från en kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSSIAN ELGSTRÖM
I vrårna står köld. Den står som ett isigt
spöke i vrårna och gnider sina blåfrusna
händer.
Jag blir sådana morgnar hatisk, jag blir
kommunist, jag känner mig solidarisk med
de förtryckta och erfar en djup åstundan
efter att bliva en Lerlandets Lenin, en Messias,
som lär de frysande att stjäla från värmen
dess värme.
I Båtmans-Huk råder tsartid, råder
köldens diktatur. Jag tror där bygges hus, som
äro köldens varmaste vänner.
Hon är välkommen överallt, in kommer
hon överallt. Kustlandets bostäder tyckes
liksom enkom byggda för hennes räkning,
åtminstone i mitt fall är det så. — Tänk om
det kanske bara är i mitt hus, som hon trivs?
Kanske äro de andra husen lika varma, som
husen äro på andra ställen? Det bor ju
tusentals människor längs kusten — och de
överleva ju vintern.
Jag hör efter —
— Om vi ha kallt? — Ja, när vi inte
köl-nar, är det ju kallt — men annars — fint.
Vi ha värmepannor, vi ha ”kaminslyngor”
— Vi hålla fyr dygnet runt.
Jag återvänder till min kokskamin, jag ser
på den med bistra blickar och beslutar att
kväva den med en ”slynga”.
Snöra om dess tjuriga struprör, tills den
flämtande tigger om nåd och börjar
spräng-brinna.
”Kaminslynga ? ”
Vad är det för slag? — Jo en
värmeapparat, en spärreld mot köldlinjens anfall,
uppfunnen av smeden Karlsson i Varan. Han är
en värmealstrande Messias och en välsignelse
för bygd och för folk, och hos honom
beställer jag den ”slynga”, som skall kasta
kölden på min dörr.
Men ännu måste jag lida. Karlsson har
icke tid med min frusna person på många
veckor, och jag lär känna tillräckligt av
köl
den för att lära mig, att kustlandets kyla
är rå och brutal och en plåga för kropp och
för själ. Hör bara vad min dagbok för
oktober har att säga om denna sak, kustlandets
väder plåga.
Den 15 oktober:
”Jag avskyr denna Bjärehalvöns råa och
tjuriga kyla med dess lust att skada och
förtreta.
Den är något av nypet från en illasinnad
kvinna, denna kyla som smyger sig in
överallt.
Hon är hustru till blåsten från överallt och
ingenstans, och som virvlar fram över fälten
tills den når havet, varöver den ilar genom
etern, jagande Väderleksrapporterna’
framför sig tills de skrämda och trötta söka skydd
i min ’Luxor’ och skrikande omtala, att de
måste varna för storm, för kultje, för kuling,
signal kon.
Kvällens väderleksrapport — stormvarning.
För södra Götaland fallande temperatur —
tum — tum — tum, sydvästlig kultje, signal
två trattar.
Kultje, nej jag säger hellre,
Väderleksrapport — för södra Götaland tusen borrar i
tusen ögon, tusen hovtänger gripande kring
lika många rinnande iskalla näsor, signal två
näsdukar’, och när stormen äntligen rasat ut
och stoppat alla sina pinoredskap i sin
verk-tygskista, lägger han sig till ro över havet
och drager sin maka dimman till sig på sitt
läger.
Hon är också en skön juvel denna havets
våta dotter. Hon äger här nere vid Lerlandets
kuster alla feminina varelsers sämsta
egenskap, den att kunna lista sig in överallt.
Man kan säga att om dimman är blåstens
maka, så är kölden hennes älskare.
Ja, hon är sannerligen vinterkylans
älskarinna, lika rå som sin älskare, men betydligt
mera illasinnad i sin småsinta elakhet.
Kölden kan vara hög och ren, men dimman gri-
672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
