Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ossian Elgström: Månadsrapport från en kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M Ä N A D S RA P P O RT FRÅN EN KUST
per människan för bröstet, hon vrider halsen
av de gamla och skickar små barn hostande
i graven.
Dimman är alla levandes fiende.”
Dagboken säger för den 15 november:
”Det ligger tät dimma över havet i dag,
den drager en ridå för horisonten, och gör
det vida havet till en liten insjö, en
plask-damm för vuxna barn. Det faller dessutom
ett finfördelat regn, som blir till ett vått och
stickande damm, det tränger in mellan
halsduk och krage och gör kinderna vita av
köld.
Dimman tager till, en råkall östanvind
staplar dimbank på dimbank, den vräker
tusentals kubikmeter dimmoln över Båtmans-Huks
land.
Dimman virvlar fram efter marken, den
bildar trasiga festoner i luften, den blandar
sig med det iskalla duggregnet och nedtränger
i galeasernas kabysser lika tätt som i det
tätaste rum. Den smyger sig in genom alla
fogar och gör skansarnas kojer till fuktiga
och otrevliga helveten för redan genomfrusna
sjömän. Alla stag och barduner äro besatta
med milliarder små pärlor, iskalla våta
regnpärlor, lika vackra att se på som avskyvärda
att röra vid med obetäckta händer.
En kolsvart galeas klarar ut från kajen,
den ligger så högt, så att halva propellern
syns över vattenytan.
En besättningskarl böjer sig ut över
relingen och svär över fenomenet.
I landskapets gråa dis står motorröken till
väders, som en gladlynt ljusfärgad plym.
En sjöfågel flyger med baxande vingar över
vattnet, den liknar ett lyftande hydroplan,
där den skär fartygets kurs strax framför
bogen.
Så går galeasen in i dimman, den sticker
djärvt sin sotsvarta näsa in i allt det vita, och
stäven blir borta. Den löses upp, blir till intet,
stormasten smälter, akterj ollens fogar öppna
2. — B. L. M. 1938. IX.
sig. Hela galeasen blir en skugga, utan
konturer försvinner den och blir borta. Men jag
hör länge inifrån dimman dess trogna
dunkande motor.
Regnet faller mera målmedvetet och
östanvinden vill taga till, det är tid att skynda
hemåt.
Jag vänder ryggen mot hamnen och viker
in på den fjädrande pilens gata, som jag
kallar min gata efter den filosofiska skoflickare,
vilken har sin boning helt nära mitt hus.
Min vän Karlén är som sagt skoflickare
och kan ses i sitt fönster mellan 9—12
varje f. m.
När man går förbi, saluterar han artigt
med sin syl. Han är som jag sagt en stor och
välbevandrad filosof.
Han tillhör inte den Kantska, ej heller
gillar han den cyniska skolan.
— Människan bör hålla sin mun och
näskanal rena likaväl som sin själ.
— Och det gör man bäst med tobak,
tillfogar han och tänder själslugn sin pipa.
Jag tror att Karlén utbildat sig en
självständig livslära, och han hämtar tröst ur
densamma.
— Se på livet, säger han, och pekar ut
genom sina rutor, livet är i sanning
människans fängelse, och hans krokiga fingrar
följa f. d. Cramerska villans höga
trädgårdsmur på andra sidan gatan. Detta fängelse ser
jag genom mitt första fönster, och aktar mig
för detsamma. Så kommer det andra, det är
vällustens, och han tittar fundersamt över sina
glasögon på Cramerska villan, vari genom
ett fönster skymtar tvenne bäddade sängar
bredvid varandra.
Tredje fönstret vetter åt friheten, det är
hamnen med sina galeaser och småbåtar. De
giva tanken vingar och tvingar kroppen ut
på livets vidder, vilket är nyttigt för hälsan.
Sist ha vi ålderdomens tragedi.
Karlén nickar i riktning mot den \itkal-
673
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
