Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Michail Osorgin: Den ryska litteraturens öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MICHAIL OSORGIN
DEN RYSKA
LITTERATURENS ÖDE
Denna artikel påbörjade jag samma dag
meddelandet om den gamle författaren
Aleksander Kuprins död nådde oss. Fastän
budskapet inte var överraskande, kände jag mig
inte ha tillräcklig kraft att ge en klar och
lidelsefri värdering av denne otvivelaktigt mest
betydande nutida ryske författare. Jag skall
inskränka mig till några upplysningar om
Kuprins produktion och livsöde, så långt detta
kan tjäna som illustration till mitt grundtema:
den nuvarande ryska litteraturens ställning.
Kuprin hade en egenskap, som vi värdera
särskilt högt hos våra författare — han var
en verklig kännare av det ryska språket. Detta
språk är oerhört rikt och svårtillgängligt.
Endast de som från barndomen umgåtts i olika
samhällsskikt och så tillägnat sig ett ordförråd
av synonymer och folkliga uttryck känna det
i grunden, som en Sergej Aksakov, Gogol,
Leskov, Leo Tolstoj. Av nu levande författare
kunde man nämna Aleksej Remizov, vars
nyanserade språk tyvärr saknar den enkelhet
och klarhet, som den ryska litteraturens
beundrare särskilt uppskatta.
Kuprin skrev ociselerat men samtidigt mycket
smidigt. Hans läggning var så genomgående
rysk, att han utan att ens tänka på det alltid
undvek utländska ord, som så rikligt
förekomma i vårt språk. De voro honom helt
enkelt främmande.
Kuprin upptog dessutom direkt vår
litteraturs grundtraditioner. I hans produktion finns
ömhet och aktning för personligheten, och han
försvarar dess naturliga rättigheter. Han har
inga ”hjältar” — ödesbestämda människor
med en säregen psykisk konstellation. Hans
favoritfigur är en genomsnittsindivid, vars
andliga rikedom är dold under ett oansenligt
yttre och ett vardagligt liv. Som de flesta
sanna människovänner förstod och älskade
Kuprin naturen och fann i den en outtömlig
källa av ren lyrik. I många av hans berättelser
spela djur den främsta rollen, och han
framställer dem med mästarskap. Barn och djur
utgjorde för honom en värld, fylld av ömhet
och glädje, och han ägnade dem en rad av
sina bästa noveller. Kuprin är i främsta
rummet novellförfattare. Hans största roman,
”Gropen”, hör till det mindre värdefulla i hans
produktion.
Kuprin var mycket berömd i Ryssland före
kriget och nämndes samtidigt med Anton
Tjechov, Leonid Andrejev och Gorkij. De två
senares ryktbarhet bar en prägel av sensation,
medan Kuprin och Tjechov orubbligt intogo
sin välförtjänta plats i den ryska litteraturen,
som klassiker, språkets mästare och ideologiens
bärare. Som konstnär står Kuprin tvivelsutan
betydligt över Maksim Gorkij, vilken delvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 22:35:37 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-9/0034.html
