Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Quennell: Efter krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER QUENNELL
Löpgravar grävas i Hyde Park morgonen den 27 september.
en såg (nu när den kanske bara hade en eller
ett par veckor kvar) alldeles särskilt blid och
pålitlig och bekväm ut, och höstens solsken på
trottoarerna var mildare än vanligt. Men runt
varje höm mötte man krisen. Hur strängt man
än försökte stänga ute den gled den in i varje
diskussion och visade sig, likt Banquos vålnad,
vid varje bjudning. Och småningom blev den
nervösa spänningen alltmer tryckande. Det är
en mycket märkvärdig och mycket enerverande
erfarenhet att bo i en modem storstad med
dess otaliga invecklade intressen, och att känna
alla invånarnas tankar koncentreras på en
enda punkt, att känna igen samma enda ämne
i varje samtal man råkar komma att lyssna
till. På ena hållet tystnad, på det andra en
tafatt och föga övertygande munterhet;
tidningar — tidningar — tidningar längs hela
gatan. Och om morgnarna en dov och
opersonlig röst från en osynlig högtalarbil som
gång på gång uppmanar Westminsters
församling att skaffa sig sina gasmasker.
Förr eller senare lydde var och en denna
uppmaning. Några få — skeptiker och
optimister — stodo emot flera dagar, men under
påverkan av Air Raid Precautions affischer,
som visades i skyltfönsterna, och vid åsynen
av de folkmassor som med babies och
barnvagnar samlades på trappstegen till de
offentliga byggnaderna, gåvo de vika och togo sin
plats i köerna vid dörrarna. Inne i dessa
distributionscentra utspelades ett underligt
skådespel, om icke annat så därför att
stämningen förblev så alldaglig. Engelsmännen bli
särskilt engelska i krävande ögonblick, och
här såg man det engelska livet så
karakteristiskt att det var komiskt: gamla gentlemän
med rena vita mustascher och skrubbade
skära kinder, med märken från sina klubbar
eller förstadsgolfbanor, beskäftigt och lyckligt
694
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
