Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Johannes Edfelt: Ny lyrik
- Björklund, Ingeborg, Hemligt budskap
- Nyberg, Helmer V., Jordrök
- Hägglund, Åke, Kolumbarium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
man emellertid inte frånkänna några av de
barndikter, som samlingen rymmer. Och
hennes begeistring över trädgårdstäppans
ljuvlighet kan vara ganska smittande. Men den
egentliga behållningen av boken lämnar ett
knippe översättningar av Dorothy Parkers
dikter. Här har översättarinnan träffat en
själsförvant, och hon har i allmänhet vetat
att väl återge originalens snärtiga elegans och
obesvärade espri.
*
Det är ett ur formell synpunkt ganska
perfekt verk, debutanten Helmer V. Nyberg
framlägger i och med diktsamlingen
”Jordrök”. Fraseringen är slipad, metaforerna på
det stora hela taget pregnanta. Skulle man
framföra en allmän anmärkning, kommer
denna att gälla själva denna ordkonsts grund
och bärkraft. Det är inte med små och
begränsade perspektiv denne nykomling rör sig,
och självfallet måste han bemöda sig om
klanger, avsedda att framkalla en patetisk
verkan. Det kan emellertid esomoftast slå
över, och man kan erfara en känsla av
otrygghet inför detta praktfulla ordsvall, som ibland
kan få en viss likhet med tiraden.
Eljest är det inte meningen att
misstänkliggöra det allvarliga i denne mans upplevelse
av vår kulturs hotade belägenhet och tidens
mot frihet och rättvisa maroderande krafter.
Världen ser för närvarande i sanning inte
sådan ut, att det ges giltig anledning till
ljusblå optimism, och någon poetisk strutspolitik
äro vi minst av allt betjänade av. Så
enastående originell är nu varken verskonst eller
synsätt i denna diktsamling. Hjalmar
Gull-berg har framfört likartade synpunkter; och
tydligt nog är också, var denne debutant
skolat sin diktion: det är hos Bertil Malmberg,
sådan denne framträdde i ”Dikter vid
gränsen”. Därmed vill man inte underkänna de
ansatser till en egen, energisk accent, som
spåras i dessa av upprörd eller frän
förtvivlan präglade tidssatirer. Diktcykeln
”Fosterländsk psaltare” har tongångar, som man
gärna vill minnas. Och i ”Tillägg till en
urkund” hånar han med eftertryck den
bornerade rasfanatismen och den nationella
självtillräckligheten. Förvisso broderas inte
vändningar sådana som följande över fiktiva
förhållanden :
Nu viga vi våra kanoner
att utspy vårt hat
och sjunga till orgeltoner
en luthersk kantat.
Ty krig och örlig är givet
oss ovanifrån,
och vapenlyckan och livet
är Gudens lån.
När samvetet söker i natten
sitt alibi
— vänd ryggen, lyft doktorshatten
och skynda förbi!
Poeten har emellertid flera strängar på sin
lyra än den, som darrar i indignationens
vinddrag. I några barndikter visar han ett
mjukt och själfullt ansikte. Särskilt ville man
stanna inför det rent formade poemet ”Barnet
under vårdträdet”, ett verk av sann ingivelse:
Susa din tusenårs
världsvisa hemlighet!
Jag är en senfödd vårs
människoslända.
Skyar av rök och blod:
intet om dem jag vet.
Jag är Guds tålamod.
Jag är Kanhända...
*
Hos ÅKE Hägglund, som efterlämnat ett
litet dikthäfte, ”Kolumbarium”, upptäcker man
snart nog den rena melodi, som är kriteriet
på ett poetiskt temperament. Ung oro och
ångest, längtan och dödsaning, men också en
kämpande vilja, som vill skapa klarhet
omkring sig och sätta sig bestämda mål — allt
detta kommer till tals i dessa lyriska
dagboksblad. Det är alltså ingenting annat än vad man
plägar återfinna i all ungdomslyrik, men hos
Åke Hägglund få dessa stämningar fina och
bevekande uttryck, som vittna om, att denne
man besatt poetiska möjligheter. Han återger
en erotisk situation med mjukt behag, och för
sin känsla av socialt ansvar finner han också
direkt till hjärtat gående uttryck. Det är ingen
alldaglig versmakare som format så
vibrerande strofer som dessa:
Stora, böljande träd måste säga:
allt att längta, intet att äga.
Måste sjunga för den som går
tungt under kronornas skugga:
Röd är morgonen, vit blir kvällen,
trastarna slår —
708
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 22:35:37 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-9/0054.html
