Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Johannes Edfelt: Ny lyrik
- Hägglund, Åke, Kolumbarium
- Malm, Manne, Vindkast
- Hellström, Gustaf, Det var en tjusande idyll..., anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
men ditt hjärta är tomt och färglöst,
märkt av likgiltiga år —
Bara det ständiga bruset är verkligt.
Griper det sjuka milt och omärkligt,
helar med väldiga vingar dess sår,
låter mig sjunka, låter mig falla,
låter mig gunga i ofattbara
böljor tills jag förstår.
*
Hos Manne Malm lägger man först och
främst märke till den satiriska åder, som ofta
får träda i dagen. Man har att göra med en
man med utpräglad formkänsla, och han kan
då och då finna ganska etsande och
epigram-matiskt knappa uttryck för sin oförgripliga
mening om världen och vårt eget kött. Men
också för sin kärlek till honom närstående
människor kan han finna ord, som äro något
annat och mera än enbart privata
deklamationer. Gärna vill man minnas några av de
varma och okonstlade barndikter, som det lilla
häftet rymmer. Johannes Edfelt
Stellan Petreus redivivus
GUSTAF HELLSTRÖM: Det var en tjusande
idyll... Bonniers. 8: 50.
Ehuru det inte markerats på titelbladet, är
Gustaf Hellströms nya bok en senkommen och
högst välkommen fortsättr,mg på den
självbiografiska romanserien ”En man utan
humor”. ”Det var en tjusande idyll. . .”
skildrar ett år av Stellan Petreus’ liv, ett år som
han efter avslutad lundasejour tillbringade i
Stockholm, ett år då han frös och svalt och
segrade tillika. ”Sex veckor i Arkadien”, där
Hellström sist avbröt Stellan Petreus’ historia,
är nu hela tretton år gammal, och det är inte
underligt om tonen skiftat en smula sedan
dess. Emotionellt tycks författaren inte längre
vara så starkt engagerad i sitt stoff.
Dragningen åt det sentimentala har försvunnit.
Det har kommit mer avstånd och perspektiv
över berättelsen, en svalare, mer upphöjd ro
och ett tillskott av galghumor. Kanske har
den samtidigt blivit en aning mindre
personlig. Att författarens alter ego i de tidigare
volymerna nämnes vid förnamn, här däremot
vid efternamn, är en liten signifikativ detalj.
Men även den litterära formen har
modifierats. Den fiktiva romankaraktären har
resolut kastats över bord. Kvar står i renare
stöpning och naknare gestalt ett av allt att
döma endast obetydligt retoucherat
memoarfragment, som ställvis växer ut till en särdeles
roande och instruktiv Stockholmskrönika från
nådens år 1907. Det året utgav Hellström
”Kaos”, den bok han tycks betrakta som sin
egentliga debut, och man återfinner i den nya
berättelsen samma motiv som i den nu mer
än trettio år gamla ”trilogien”. Men medan
dessa motiv i ”Kaos” genomgått en
konstnär
lig omsmältningsprocedur, föranstaltad av en
ung, ännu trevande författare, så är det här
deras ursprung, historia och psykologi som
utredes av en fullmogen intellektuell
personlighet, vilken däremot bekymrar sig mindre
för själva omgestaltningen. Därom är han inte
ensam. Frånsett den självfallna allmänna
kvali-tetsförhöjningen i just detta fall, har i våra
dagar intresset för det dokumentariska
avsevärt stegrats på bekostnad av det fiktiva. ”Det
var en tjusande idyll . . är ett nytt,
glänsande belägg på, att vi åtminstone därvidlag
befinna oss på rätt stråt.
Med hjälp av tidningsklipp och talrika
notiser ur modets, nöjestemplens, krogarnas och
stadsbildens annaler har författaren ypperligt
illustrerat den Stockholmskrönika, som
skänker bakgrund och obeskrivlig tidsdoft åt
berättelsen. Både i stil och ämne framlockas
Hjalmar Söderbergstiden och dess
flanörstämningar med en utsökt kåsörkonst, som
tyder på förnyad, avsiktlig skolgång hos
mästaren. Men kanske är det själva den
gemensamma, tidsbetingade livsbelysningen som
bedrar! Krönikan vidgar sig för övrigt till
en hel liten essay, vari Hellström analyserar
den tryckta kulturatmosfären i det gapande
tomrummet efter Oscar Levertin och ger en
första grundritning av det yngrs
författar-kotteri, som brukade samlas på Rydbergs bar
vid Gustaf Adolfs torg och där rörde sig med
en helt annan säkerhet än i det nyligen
grav-lagda nittiotalets bakvatten. Efter hand bryta
nya tongångar fram, och tvärtemot vad jag
i min Verdandiskrift om Gustaf Hellström
förmodade, visar det sig, att han stiftat
be
709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 22:35:37 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-9/0055.html
